Du var inte planerad och jag fick frågan om jag ville ta hand om dig pga ändrade familjeförhållanden.
Jag had möjligheten att hämta honom i Södern så jag var tvungen att ta ett SNABBT beslut, å det är jag ju van vid efter Lisa och Memphis 🙂

Jag hämtade dig och du skulle eg inte bo hos oss utan hos en kompis/granne, men det blev så efter något dygn iaf och jag är så glad för det.
Du sveper in som en stormvind, nä en ORKAN, med din personlighet och allt som det innebär.
Vi klipper ner den lilla päls du hade och ”började om” från NOLL på alla sätt.

Pälsen kommer och du och jag kör en utställning i Klass Arena med resultatet BIR, BIM BIS-4 och året efter BIR-1 – BIG-1 – BIS-1 & BIS 1 Veteran.
Sen ställer Molly dig och dom två var som gjorde för varandra, eftersom jag jobbade båda dagarna fick jag rapporter under dagen då hon visar honom DAG 1 till BIR-1 – BIG-1 – BIS-1 & BIS 1 Veteran och jag vet att han blev BIR-1 – BIG-1 men i BIS tror jag han blev BIS 2 eller 3 & BIS 1 Veteran
På de officiella vart det blandade resultat, kanske för att Molly inte visade honom..

Sen kom den där kvällen jag HATAR att tänka på, kvällen då allt gick söderut..
Han var pigg hela dagen, men mot kvällen visade han konstiga tecken (DÄR skulle vi åkt upp vet vi nu, men inte lätt att veta DÅ) och fick inte med bakdelen så när jag skulle ut med honom på natten säckade han ihop och vi åkte upp till djursjukhuset.
Där tömmer man 3 dl ur hjärtsäcken och han stannar för observation men på morgonen hade det fyllts på sakta och vi fick reda på att det var för sent att göra något, redan då han kom in var det för sent tyvärr.

Han följer med hem men kanylen är kvar i benet OM det skulle bli värre så vi skulle åka upp igen snabbt eller ringa hem en veterinär för insomning (Ja jag hade en plan innan jag tog hem honom).
Jossan, Molly och alla som älskade honom måste få en chans att säga Hej Då till honom.
Det var många ledsna ansikten som sa farväl till honom, men Jag och Jossan var nog inte de som grät mest tror jag utan det var nog Molly som fäst sig ganska ordentligt vid Jaxon.
När han försvann, då försvann även kavajen hon har på fotot nedan, hon ville aldrig använda den igen.

Att skriva denna sammanfattning och påminna sig själv gör ont, vi hade ju precis påbörjat vår resa, Du och Memphis skulle slåss om BIR/BIM Veteran (i min önske värld) och du skulle ta ditt sista Cert precis som Memphis och bli Champion.
Men varför ska det bli som man hoppas, det är ju dumt….

Du kommer alltid vara saknad av oss, och jag hoppas du lever ditt Scooby Doo liv där uppe och irriterar så många som möjligt där uppe precis som du kunde göra här nere den korta stund vi fick äran att ha dig nära.

Detta datum, 29 April, kommer nog alltid vara lite blandade känslor av Sorg och Glädje.

Varför då?

Om vi börjar med GLÄDJEN, alltid roligast att börja med den) så är det 1/2 födelsedagar
idag och den förste är Lilla Prinsen Jazz som fyller 2 ÅR.
På dessa 2 år har vi hunnit med lite av varje, både roliga saker och tråkiga saker.
Det roliga är väl de få utställningar vi varit på och det har ju gått ganska bra och att du
är med på nästan, eller inte nästan utan ALLT man drar med dig på och du älskar det.
Men sen på en utställnng filmades du och då drogs nästa karusell igång då några såg
filmen och problemet med din passgång (som jag också såklart sett)
Vi röntgade och fick diagnosen L7/C1 och att det glappade lite där, inte mycket, men det
kunde vara anledningen till din passgång. Vi körde 15 vattentrask+vibb och 10 Laser+vibb
men resultatet uteblev och då frågar Marie på Biceps efter att ha sett hur han springer ute
i hundgården om han verkar ha ont när han kommer hem och vilar.
Svaret var ett enkelt NEJ inte ett dugg så då kommer vi in på musklerna i bakbenen som
båda rehabställena känt på och konstaterar att dom är korta och spända, kan det vara så
att det är där problemet ligger så vi gick över till Löpband i lugnt tempo i början för att
sen öka det sakta, sen Vibbplattan och sist Laser.
Nu har vi kört 5 ggr med stretch flera ggr/dag och gissa om han börjat trava helt plötsligt.
Innan travade han 2/10 ggr på asfalten men idag kan jag säga att det är nog 8/10 ggr.
Så nu hoppas jag att han fortsätter sin kurva rakt upp utan något svaj !!!!

MEN hur som helst, ETT STORT GRATTIS TILL MR JAZZMAN och alla hans syskon idag

Nästa ämne blir då SORGEN, kommer den någonsin att avta, nä troligen inte då jag aktivt väljer
att alltid ha kvar mina hundar djupt inne i mitt hjärta och plågar mig själv att alltid titta på dom
i hallen då jag passerar deras skåp där Urnorna står och alla deras saker som Halsband, luvor,
leksaker & tom tofsen dom hade på huvudet dagen dom somnade.

Spirit, han var nog den mest stabila hund jag någonsin haft, hans pondus skulle jag behövt idag
för att lära Jazz och Boogie ett och annat. Han tog ju ur Avery lite ”dumheter” och egna ideer så
det skulle varit skönt att haft Sheriffen vid sin sida idag, men vem har sagt att det ska vara lätt.
Vi reder nog upp detta till slut även utan Spirit, men hade varit skönt med en ”genväg” och lite hjälp.

Hur som helst, idag är det 18 År sedan du kom till världen och du var väl 5 då du kom till oss och
du stannade hos oss 7 långa år och stod ALLTID vid min sida då någon behövde lära sig lite vett
och etikett !!!!
STORT GRATTIS SPIRIT, GRISEN, KUNGEN, SHERIFFEN, CHEFEN osv osv på Din och Jazz dag.

Så har vi landat lite i vad som kanske skall komma och kan skriva av mig
lite om alla känslor runt detta……

Thelma har ju som sagt hosta i 4-5 dagar/nätter men vi tänkte att vi väntar
ut lite och ser om det blir någon förbättring.
Tyvärr blev det inte bättre så jag beställer en tid och den natten hostade
hon ännu mer så helt klart rätt beslut att boka en tid.

Veterinären ställer lite frågor och hamnar ganska snabbt med stetoskopet
på bröstkorgen, sen skickas hon på röntgen och säger att det ganska säkert
är hjärtat och vätska i lungorna. Hon kommer tillbaka en liten stund senare
och bekräftar detta.
DÄR OCH DÅ målar man upp den värsta bilden man kan i skallen, men efter
litet samtal med Veterinären så lugnar jag mig lite. Och sen får jag PM från
andra som haft liknande å jag lugnar mig lite (Tack till er)

Jag får ett papper i handen där det finns instruktioner och info, det står bla
att ”man ska se en förbättring redan första dygnet” …
Jo tjena tänker jag, men ojojoj vilken skillnad…
Hon är Piggare och hon hostar inte som dagen innan, men man ser ju att
hon är tagen av allt hostande. Dag 3 är hon ännu piggare och hon är med
och busar lite i hundgården. (jag bromsar henne till sist)
Men inatt har hon hostat lite mer igen även om hon är piggare så jag
hoppas att det inte går åt fel håll nu.
Vi ska tillbaka till Veterinären imorgon och då blir det säkert en ny röntgen
som kanske kan visa om hennes hosta beror på vätska eller om det är något
annat.

Jag vet att jag just nu har Thelma på lite ”Lånad Tid”. Hon är snart 13 år och
kanske åldern tar ut sin rätt. MEN hon är så jävla pigg i övrigt så jag måste
ge henne denna chans, men ser jag att detta inte hjälper och blir ”bättre”,
att vi kan hålla det i schack, så vet jag vad som måste göras även om min
värld rasar.
Thelma och Lisa var mitt stöd i en mycket mörk period i livet, efter att ha
jobbat hela mitt liv efter att jag gjorde lumpen så blev jag sjukskriven, en
sjukskrivning som kändes som en kniv i ryggen, jag dog väl lite där.
Men då kommer Thelma in i mitt liv, och senare Lisa, så jag fick något att
göra, livet fick en mening igen och allt var inte nattsvart.
Hade inte dom kommit just då så hade jag nog inte varit där jag är idag, det
var många konstiga tankar i mitt huvud då, å att söka hjälp fr dessa det
fanns inte..
Men min hjälp hette Thelma och Lisa och idag är vi på banan igen !!
Så nu hoppas jag och ber till någon att allt visar att det blivit bättre
imorgon, annars kanske vi måste åka hem och fundera lite på framtiden.

Senaste dagarna har en massa tankar rullat genom mitt huvud, mest en tråkig som mal hela tiden, men jag har tur som har det som kan rensa tankarna ibland, som denna fröken gjorde under hennes baddag.
(Tog 2 dagar innan jag publicerade detta offentligt)

Alla som har afghanhund vet hur skönt det kan vara att bara sätta sig ner vid fönen, lägga hunden på bordet och bara föna, bara vara !!
Det ger en sådan sinnesfrid, för mig iaf, så man känner bara Pust när man är klar.
Sen gick jag ut i regnet som startat medans jag satt och fönade, blev inte på bättre humör kan jag säga.

Men att se resultatet av badet, att se denna vackra hund gör mig lycklig.
Att jag sen har ett schampo & balsam som jag är så nöjd med, stannar kvar troget efter typ 10 år säger väl allt. Någon har gjort försök att få mig att testa annat, men nä det går inte, det finns bara en Serie för mig och det är K9 Competition så klart …

——————————————————————————————————————-

Det tråkiga som är nu att jag vet att jag måste hjälpa Spirit som jag har lovat honom. Han är ganska OK vissa dagar i benen men senast idag så orkade inte benen med utan dom vek sig. Så jag vet vad jag måste göra men det är så jävla jobbigt. Idag kom iaf förnyelsen på hans försäkring och jag skrev till försäkringsbolaget att jag säger upp försäkringen eftersom den förnyas 1 December och då kommer inte han finnas kvar med oss kroppsligt.
Så bara jag får schemat för november så ringer jag och bokar en tid 🙁 
Å jag ska vara noga med att dom låter honom somna in på samma sätt som Lisa gjorde. Kanyler kan sättas på honom när han står/ligger på bordet, men sen ska han sitta i min famn, för han ska inte lämna oss på ett golv eller en plåtbänk hur fint dom än gör det på rummet.
Går dom inte med på detta, Hånell gjorde det å det ska inte vara ett problem, då ringer jag nästa veterinär. I värsta fall får jag åka till Hånell i Göteborg för att göra detta, jag är så beslutsam på att det SKA gå till så här !!
Men vad händer sen, jag har alltid haft ordning i min flock och det är till 100% Spirit´s förtjänst. Jag vet att jag inte ska oroa mig, men att tappa chefen i flocken känns jobbigt och osäkert för Thelma kommer säkert styra upp ett och annat, men hon börjar också vackla. 
Jag har ingen självklar ledarhund kvar då han är borta, och många säger nog ”DU är chefen” men dom har nog aldrig haft en hund som kan hjälpa en på travet, det har jag haft och är så tacksam för det och tycker synd om er som inte haft den förmånen utan fått varit med och styrt upp allt till 100% själv. Jag ser det som en ära att fått ha haft Spirit vid min sida i 9 år och stolt över hans ansvarstagande och hans beslutsamhet då han styrt sin flock fläckfritt i alla dessa år
.
Well Well, det löser sig alltid hoppas jag.

Han kommer iaf att ha en given plats även i framtiden, både i våra hjärtan och i skåpet på en hylla bredvid Lisa. Dom två var de som styrde upp denna flock då det begav sig för 9 år sedan då Spirit kom till vårt hem. 
Trodde ärligt aldrig att Spirit skulle kliva fram då och ta den roll han tagit nu i många år. Och han har ALDRIG vikt sig för någon och jag vill att han ska få avsluta INNAN någon trycker tillbaka honom i ett hörn.

På tisdag kommer Lena, Uppfödaren, hit och hälsar på igen. Ska bli kul att se hur han tar det denna gång. Sist blev han överlycklig, som en liten valp.
Tror jag kommer få försöka vara beredd på att ta emot honom då, för han kommer bli gladare än kroppen klarar av är min tanke.
(Han blev glad, men han är trött så han orkade inte hoppa och vara glad som jag såg att han faktiskt var, blicken och svansen sa allt)

Ja nu har jag fått skrivit av mig lite, lite terapi att lätta på trycket lite. Mer kommer säkert när det närmar sig, sen stänger jag nog ner allt några dagar och bara skiter i allt, för alla som har gjort detta vet hur jobbigt det är.
Så att stänga ner och dra mig undan blir min metod att hantera allt som blir

Have A Nice alla och var rädd om varandra !!

Som alltid är det dåligt med Update på bloggen, och när det händer blir det en roman av det som ingen orkar läsa hela 🙂

Har eg inte hänt så hemskt mycket, det är väl en Tråkig sak och en Glad nyhet som finns i mitt huvud just nu.

Den tråkiga biten i att vara hundägare är väl den dagen man inser att man måste tänka på hunden och börja ta en massa beslut ang sin bästa vän.
Spirit har varit ostadig i sin bakdel ett tag nu och det blir bara värre. I vintras såg vi att det blev värre när det var kallt. Sen har han sina dagar då allt är jättebra och det är lätt att tänka på dessa dagar och glömma de dagar det inte fungerar. Men efter Lisa så har jag lovat Spirit (och alla andra) att inte hålla kvar honom pga hjärtat utan jag måste använda hjärnan denna gång och bara tänka på honom.
Snart ska vi besluta om ett datum och det kommer bli så tomt efter honom, för även om han är 12.5 år så har han chefskapet i behåll även om Avery testar och testar ibland.
Men det är väl så att livet går vidare, men han kommer aldrig att bli bortglömd, han kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan och i skåpet bredvid Lisa så vi kan prata med dom och minnas.

Sen har vi den Goda Nyheten som jag hållit på ett tag.
Den dagen Spirit är borta som kommer jag ju bara ha 3 hundar å det går ju inte, så för att reta lite folk så tog jag hem en stor, ståtlig hane med ett steg som är något utöver vad jag någonsin sett.
Han är rakad nu men vi kommer sätta honom i päls igen och ställa honom så snabbt det bara går så vi kan ta hem det sista Cert han saknar + att jag tror han och jag kommer ha SKITKUL i ringen.
Stort tack till Rosi för att jag fick chansen att ta hand om honom och jag hoppas du känner att han är i goda händer. Synd att det är sådant avstånd mellan oss, men jag hoppas vi stöter på varandra på någon utställning eller så å du kan träffa honom.


Hans namn, Jangel´s To Hot To Handle ”Jax eller Jaxon” (Jax när vi pratar normalt, Jaxon då han vägrar lyssna) 🙂
Han är verkligen en Afghanhund utifrån den rasstandard man kan läsa då det står att dom är självständig och påhittig.
Jax behöver inte oss 2 benta, han kan allt själv. Att öppna Kyl, Frys, dörren in till fodertunnan och lyfta på det locket,
sopskåpet osv osv, listan kan göras lång ska ni veta.
Att lyssna är heller inte hans starka sida, men jag vet att han hör mig iaf, sen om han gör som man vill, DET är en helt annan grej, afghanhunds grej.

Jag som inte skulle ha fler pälsar efter Thelma & Spirit….
Det gick ju inte som planerat, först kom Memphis av en slump och sedan kom Jax också av en slump, kan inte fatta detta 😛
Men den dagen Thelma är bort blir det inget ”råkade” mer, för nu har vi 2 st 5 åringar och en 6 åring och det räcker.
När Jossan flyttar så försvinner ju Avery (då får Jossan fundera på sällskap till honom då han har svårt att vara ensamhund).
Sen tar jag 5 åringarna och då är allt som det ska, 2 kanske räcker nu när man börjar närma sig ålderns höst 🙂

Sen har det ju varit lite utställningar i sommar, men inget att prata om, lite VG & EXC på Memphis och ett VG på Avery som bara följde med eftersom det skulle vara LC i Bjurholm, var han ändå med så kunde vi väl ställa honom. Men veckorna innan så fick vi veta att LC på söndag var inställd då bonden vart tvungen att låta fältet växa så gott det gick pga denna sommar värme.
Men han fick iaf komma ut en gång i år 🙂

Så detta är vad som hänt under sommaren, nu väntar Nordichallen så får vi se vad den domaren tycker om Memphis !!

Ha de bäst alla och var snälla, för snart är det julafton och ni vill väl att tomten ska hälsa på 🙂