Nu idag, 27 April är det 4 år sedan vi tog det svåra beslutet att låta vår älskade
”Häxa Surtant” få somna in och få den frid hon så länge behövde få.
Att vi räddade henne efter 3 års helvete är vi glada för, men det kommer alltid
att finnas en liten fundering bak i mitt huvud, gjorde jag rätt som försökte rätta
till saker & ting.

Lisa var sååå trasig då hon kom så vi pratade om att låta henne somna in redan
då, men hon visade samtidigt livsgnista och hon blev ju bättre trotts alla bakslag
vi hade. Men hon fick 4½ år innan vi märkte att hon började spåra ur och gå
tillbaka till sitt jag hon var då hon kom, när hon började ge sig på Thelma mer och
mer så fanns det till slut inget mer vi kunde göra för henne.
Hon hade ”lärt upp” Spirit och lämnat över förstår vi nu i efterhand då vi tänker
tillbaka på hur han var då han kom och hur stark han var då Lisa började ”ge upp”.

Tror inte hon var elak eller så utan hon hade levt sitt liv, hon hade nog precis som
oss ett minne av vad hon levt med och jag är ganska säker på att hon hade ont
någonstans i kroppen även om vi inte hittade något fel på henne hos veterinären.

Jag har ju haft några afghanhundar nu och några vinthundar, men helt ärligt med
handen på hjärtat så är hon den som lärt mej mest och som jag älskat mest som HUND.
Strax efter på skalan kommer Thelma, dessa 2 har tagit mej genom en mycket svår &
mörk tid i mitt liv, något som människor inte ens försökt förstå och aldrig kommer
anstränga sig för att förstå.
Men Thelma & Lisa dom fattade, så därför betyder dom så mycket.

Lisa kommer jag att sakna så länge jag lever, hon står på hyllan i vardagsrummet för
att jag ska se henne varje dag och bli påmind om det ena och det andra.
Jag kommer ALLTID att sakna den där lilla lilla saken som rullade ihop sig i knävecket då
man skulle somna, eller hon som slängde sig raklång över en då man satt sig i soffan eller
hon som kom och vifta på den lilla lilla amputerade svansen när man kom hem eller tände
från ingenting till allting på 0.1 sekund när något vart fel.

Hon hade sina brister vår lilla ängel, men vem har inte det, jag har massor men jag är
säkert älskad av någon i alla fall 🙂

Men hur som helst, ingen hund kommer någonsin att stå mej så nära som  denna lilla
ängel förutom Thelma och det har ju sina orsaker.

Nu ska vi klara av ett år till och klara av alla motgångar detta år har.

Hoppas du har det bra där du nu är Älskade Lilla Vän.