Jag brukar ju tro att det finns en mening i allt som sker, men ibland önskar jag,
på ett sätt, att det inte var så som jag tänkt ibland. (Men bara ibland)
Jazz var kanske inte 100% meningen att han skulle flytta hit, men å andra sidan
skulle inte Jaxon lämna oss så snabbt heller.
Nu visste jag att jag har 2 Pensionärer så att skaffa en till var kanske NU eller
ALDRIG innan Avery & Memphis blev för gammal att ta hand om en snorunge.
Så han flyttade med oss hem och jag kunde väl inte tro att Avery skulle lämna
oss så snabbt och helt utan förvarning.
Så att Jazz ”råkade” följa med oss hem, ja det var nog en mening med det.

Imorgon har det gått en vecka sedan vi var tvungen att lämna dig till de andra
kompisarna där uppe och denna vecka har varit konstig på så många olika sätt.
JAG har knappt sovit något på denna vecka, vaknar 4-5 ggr/natt och saknar den
där varma hunden under täcket så jag måste nog köpa mig ett lite varmare täcke
nu eftersom den värmekällan saknas.
Att gå ut med 2 igen känns bara konstigt, även om det är lite mer ordning i kopplen
då man kan hålla reda på Jazz lite bättre med bara 2 i händerna.
Men hur det än är med mig och Saluki, det kommer nog bli en Saluki med tiden
eftersom Jazz inte vill vara ensam den dagen jag måste släppa taget om Memphis,
men det ska ta några år nu har Memphis och jag bestämt !!!!!!

Augusti blev en rolig månad för oss under utställningen i Svenstavik då jag tyckte jag
kände igen en människa som satt på en stol i ett hörn på utställningen.
Fan det är ju 1/3 av uppfödarteamet som satt där och vi bestämde lite träff så hon
fick träffa sin lilla förstfödda, sovkompis, han med den underbart fina rödfärgen efter
ganska precis 10 långa år. Han var lite reserverad från start, men det lossnade så nog
kommer han ihåg den 1a människa han ägde …

Sista helgen med Avery blev lite som han ville ha det i stort sett.
Han hade ju sitt julbord från Veterinären med mad som han kanske skulle gilla, men han
ratade det mesta förutom den dyra burkmaten, typ paté som han åt av i små mängder.
Natten mot Söndag hade han pinkat ner halva Jossans hall + bajsat så det luktade i hela lgh
DÅ visste vi till 101% att det är helt rätt att släppa honom och att vi kanske skyllt på
Jazz utan att han ens varit skyldig till något (jo lite, det visste jag eftersom jag sett honom)
Men denna vecka har det inte hänt en enda ”olycka” inne och det är kanske mest beroende
på att ingen annan gjort något som triggat honom att pinka.

Nu ska vi bara vänta på urnan och placera den i skåpet, kanske blir det lättare att hantera allt
bara han kommer hem igen för just nu åker alla känslor JoJo i kropp och själ.
Men jag hoppas som sagt att allt lugnar sig bara han är hemma igen…..

Dina problem är över nu Skräpet, våra kommer bli lättare med tiden.
Hoppas du blev väl mottagen när du kom fram av Spirit, Thelma & Jaxon
Kanske Thelma och Spirit presenterar Häxa Surtant ”Lisa” för dig också !!

FOREVER IN OUR HEART !!!

Avery hamnade ju här av en slump som många vet och därför fick han namnet ”Skräpet”
ganska tidigt då vi bara hade afghanhundarna.
Men eftersom hans blick påminde så mycket om Lisa, som vi varit tvingad att låta somna
2 år innan Avery föddes, så var han bara ett måste även om jag tvekade lite innan han kom.

Efter 10 år med honom så sitter vi nu här efter 2 Veterinärbesök och tusenlappar fattigare
med ett besked som vi absolut inte väntade oss ang den knöl han har i nacken och som
växt en hel del senaste månaden.
Man tog blodprover som vi fick reda på inte var så positiva så han fick lite medicin och en mat
han skulle äta, tyckte Veterinären iaf, som skulle få upp honom i vikt. (Avery höll inte med)
Han åt ca 300gram på 5 dygn + en portion klass en natt, det är allt Mån – Fre
Dom tog även en biopsi på knölen som vi fick svaret på i Onsdags och det var tyvärr då en
elakartad tumör som satt där på halsen.
Har skickat både Blodprov och Biopsi svaret till Uppfödaren som även hon är Veterinär och
kan tyda dessa resultat och tyvärr säger hon ungefär samma sak som Patricio på Vettris säger
till oss idag då vi är tillbaka för att se om det finns något att göra åt saken.
Visst kan man operera säger Patricio, Klinikchef och VD, men frågan är om det gör någon
skillnad då detta även sitter på andra vitala organ.
En KlinikChef och VD som inte tänker på pengarna han kan tjäna utan tänker mer på Avery
och inte utsätta honom för något onödigt. Att ta bort denna knöl hjälper inte helheten då
det finns fler faktorer till hans mående, fortsatt viktnedgång och att han kräks då och då !!

Vi pratade i Onsdags och han var tydlig med att säga att ”Ni bör förbereda er på det värsta”.
Så idag när hans förklaringar, på ca 40 minuter, om Averys tillstånd och vad som sker i
kroppen så vet han att vi är beredd att låta honom gå.
JA vi är beredd att låta honom gå, MEN inte idag utan vi ville avvakta ett litet tag så alla nära
och kära hinner pussa på honom en sista gång.
Veterinären förstår, men talar om att han kan gå från Topp till Bott snabbt men då finns han
där och gav oss tips på hur vi kontaktar honom (Vilken helgledig Veterinär gör det)

Han skickar med oss en stor påse med mat (Julbord som dom sa) som han garanterat kommer
äta, för mat måste han få i sig och sluta droppa så snabbt i vikt.

Summan av den resa vi gjort denna vecka ja den kunde väl varit bättre, ja slutat bättre !!!!
På Måndag kl 13:40 kommer hund himlen att få en ny stjärna och vår flock minskas åter
igen trotts att det bara är 5½ månade sedan vi tappade Jaxon.
Idag är jag glad att jag tog med Jazz hem för annars hade Memphis blivit helt ensam och
hon skulle kanske trivas första veckan, men sen hade hon nog fått det lite trist.

TACK till Bente, Linn och Lotta på Kennel Caravan för denna lilla juvel.
Jag är så glad att Bente inte lät mig ångra mig ang att ta hem Avery,
för jag ångrade mig nog 2 ggr innan han kom till oss Oktober 2012.
Och jag är så glad att ni träffades i Svenstavik en snabbis innan du åkte hem…

Även ett stort TACK till Vettris/Veterinärkliniken Birsta för allt ni gjort, samtalen och just
detta att ni inte tänker på att tjäna pengar i första hand utan tar hand om oss, förklarar
så tom vi vanliga människor förstår.
PATRICIO RIVERA Klinikchef/VD, Leg. Veterinär, Veterinär medicine Doktor onkologi
Samtalen med dig, både telefon och på kliniken har varit så värdefulla.
Det tog oss 1 timme att förstå att vi ska nog boka en tid lite snabbare än vi tänkte oss
eftersom vi absolut inte vill att han ska få en dal och kanske lida på något sätt, det räcker
med slöheten iom att han inte äter som han ska.

Nu hoppas jag att de som är kvar i huset håller sig frisk i några år,
för nu vill jag inte tappa en till på lång tid framöver.