Månad: april 2010

Nu Är Lisa I Himmelen.

Måste säga att detta gick väl bättre än jag trodde å det är helt Lisa´s förtjänst.
Hela dagen idag har jag gått och letat en anledning till att inte göra detta, allt från att jobba
över till att få ”fel på bilen”. Men Lisa har liksom varit lite på sitt eget sätt idag så när vi
skulle fara så studsade hon som bara hon kan göra så vi tar oss till bilen.
Lisa och Per Erik brukar normalt sett inte gå ihop, sist vi var dit och konstaterade cancer
knölen stannade hon utanför och jag fick dra in henne, på bordet ville hon inte vara å inte
heller nära P-E. Idag studsar hon in, hälsar på P-E och låter sig lyftas upp på bordet.

Normalt så är det en massa kanyler och tjafs men hos P-E så gjorde vi lite annorlunda
eftersom jag ville att Lisa skulle somna i min famn. Först fick hon en spruta i låret sen fick
jag ta henne, efter några minuter sätter han den rätta sprutan i magen.
Med tårar i ögonen och gråten i halsen försöker jag prata med P-E som koncentrerar sig på
Lisa’s historia under min tid å det var nog bra för jag insåg under den tiden att Lisa bara
”åkte med”, hon protesterade inte något som hon brukar göra i normala fall om något avviker.
Efter att ha suttit och tittat på hennes andning så inser jag till slut att nu andas hon inte mer,
efter ytterligare några minuter så lägger jag henne på bordet på hennes filt och hon får den
sista sprutan i hjärtat och när han sätter stetoskopet med högtalare på hennes hjärta igen så
kan man inte höra något alls. Lisa är nu borta på ett bra sätt som jag hoppas att mina andra
hundar och jag också kan vara med om när den dagen kommer.

Visst är jag skitledsen nu, men Lisa’s rättframhet hela dagen, oviljan att lämna min sida och
hennes beteende hos P-E har faktiskt underlättat en hel del.
Visst kommer jag att gråta floder då jag satt mej ner om ett tag, men nu får jag ställa in mej
på att tänka på alla underbara stunder hon har givit oss.
Trotts Lisa’s tråkiga historia från 0-3 år så kan jag ju bara säga att hon är en helt annorlunda
hund nu än för 5 år sedan. Jag har ju skrivit att jag har mörkat en massa problem under dessa
år, men jag har även mörkat en massa roliga saker.
Direkt Lisa kom till oss så funderade jag på hur det skulle fungera eftersom hon var såååå rädd
för karlar, men det tog c:a 2 dagar innan det hade släppt mot mej, mot andra höll hon i sin
tveksamhet om det inte var någon ”Speciell” som min kollega Tony, hon bara ÄLSKADE honom
och skulle säkert kunna flytta hem till honom utan att tveka.
När jag fick Lisa hade jag varit hemma 1½ år sjukskriven å jag kan ärligt säga att jag kände det
som om man var på ruinens brant, man hade inget att leva för mer än Jossan.
Livet var SKITTRÅKIGT. Men då kom Lisa som en räddande ängel å man hade en mening med
livet igen. Vi fick varandra och vi jobbade med varandra och vi blev ju bättre båda två på var
sitt sätt. Så om inte Lisa kommit till mej vet inte jag vad som eller vart hon hamnat. Lisa och jag
var rätt för varandra och det har växt ett band mellan oss som jag inte tror någon kan fatta.
Å det är ju det bandet som gjort det så svårt att tänka klart, man vill ju försöka ”en gång till”
eftersom hon blivit mycket bättre under dessa år. Men till slut kom dagen då man inser att vi
inte kommer längre tyvärr.

Så nu ska vi vårda Lisa´s minne på flera olika sätt, vi har kort, vi kommer att få hem urnan & sen
får vi se vad vi gör med askan (Lisa & hennes bästa filt). Sprida den eller gräva ner den.
Sen har vi ju hemsidan, alla foton och hennes hårtuss som vi ska preparera, så Lisa
kommer INTE att bli bortglömd. Jag har kvar foton på Loppan, min 1:a afghan på väggen
eftersom jag aldrig kommer glömma henne, men Lisa kommer att få ännu mer av väggen
för hur det än är och hur hon än var så var hon mycket speciell och hon betyder så mycket
nu och för all framtid att jag inte kan förklara det…

Men nu måste väl Jossan och Jag försöka gå vidare och se allt fint vi haft och se det så att Lisa
har det bättre och att jag tror hon visste om det när vi började denna resa mot hennes paradis.

TACK LISA FÖR DESSA 5 ÅR OCH HOPPAS DU FÅTT DEN RO & FRID DU ÄR VÄRD.
VI ÄLSKADE & KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DEJ AV HELA VÅRA HJÄRTAN.

Här har jag samlat ihop kort på Lisa sedan hon kom fram till slutet.
Låten är inte en slump, lyssna på texten och lär känna Lisa.

PS: Ett STORT tack till er alla som kommenterat mina trådar på Facebook, dom har hjälpt till att
hålla humöret ”uppe” så man klarat av dagarna någorlunda….


Jobbigaste Beslutet I Mitt Liv ….

…. och jag hoppas att ingen kommer att diskutera mitt beslut efter att ha läst dessa rader. Tyvärr så finns det väl någon som kommer med en kommentar, men jag bryr mej eg inte eftersom jag vet att jag gör det rätta mot oss alla.

Lisa har nu varit hos oss i 5 år och allt folk ser är att det fungerar bra när vi är ute eller då man läser bloggen och kollar på hemsidan. Men allt har ju en baksida och så även historien Lisa och den tänker jag berätta lite kortfattat nu.(som om det skulle gå)

Lisa har ju haft lite problem med att anpassa sig till livet efter att jag tog henne från XX i Bergsjö, hon har väl haft svårt att lägga ner beteendet att hon måste hävda sig, bestämma och trycka ner alla i hushållet.
Vi har haft många incidenter dessa år som jag har ”mörkat” för allmänheten så som panik över folk som man möter, bilar på vägen, stilla stående avstängda lastbilar/bussar osv. Listan kan göras allt för lång tyvärr på ”spöken” hon har och har haft. Många av dessa är borta men ett av beteendena som fortfarande är kvar är tyvärr hennes lust att puckla på andra hundar. Helt oprovocerat kan hon ge sig på Thelma eller någon annan hund som vi stannat och pratat med ute. Å det blir tyvärr värre och värre. Tidigare kunde det gå månader mellan hennes attacker och det var EN gång och sen var det bra. Nu är det frågan om en vecka ell två och sen pucklar hon på 2-3 ggr, lugnt en vecka ell två sen är det dags igen. Å oftast så är det ju Thelma som får ta smällen, å lyckas jag se och gå emellan, ja då ger hon sig på mej åxå, mao inga spärrar som fungerar för henne då hon spårar ur.

Så med allt ovan (å det finns mer man skulle kunna berätta) så kan man ju konstatera att Lisa inte mår speciellt bra å att Thelma & Spirit får lida lite för det. Jag lämnade Lisa på fredagen till grannen för att se vad som händer med Thelma speciellt som knappt vågat röra sig efter attacken som Lisa gjorde i tisdags. Lämnade Lisa vid 16 tiden på fredagen och 3 timmar senare så var vi ute T & S och det var som om jag hade 2 helt nya hundar i kopplen, Thelma var lite försiktig just den gången, men Spirit gick på som han inte gjort på länge. Senare på kvällen kom Thelma igång och så har hon kört på hela helgen. Så helt klart är att Lisa hämmar både T & S och gör att jag åxå spårar ur lite då & då eftersom jag måste gå och vakta för att se vad Lisa ska hitta på. Nu denna helg då jag bara haft 2 hundar att hålla koll på har man slappnat av å det känns tyvärr ganska bra.

Så till saken, jag måste ju tänka på de 2 som ska köras på Utställning och Lure Coursing nu i första hand. Jag kan inte låta Lisa trycka ner dom och jag kan ju inte riskera att Lisa skadar dom som hon skadade Jessica´s Nova för ett par år sedan. Det slutade med 38 stygn runt ögat. Tack vare en skitduktig veterinär så lyckades man sy tillbaka det skadade, laga tårkanaler osv så idag syns nästan inget om man inte kollar noga. Men vad säger att det går lika bra nästa gång ???
Lisa har ju blivit bättre med åren, för hon var ju ett vrak då honom kom, men hon har nog inte släppt sitt tidigare liv helt. Hon mår inte bra och det gör eg inte hennes omgivning heller om jag ska vara helt ärlig.
Jag har i flera år tänkt med HJÄRTAT men efter de senaste incidenterna så måste jag inse att jag måste börja tänka med HJÄRNAN istället hur svårt det än är.

Så som det ser ut idag så kommer Lisa att få somna in på kvällen den 27 April.
Då kanske hon får det lugnare i hundhimmelen och kan slappna av i sällskap med Loppan och alla andra goa afghaner som kom dit före henne.
Detta är ju ett beslut som jag tagit några ggr under dessa 5 år men aldrig klarat av att verkställa, men tyvärr så måste jag göra det denna gång å därför skriver jag om det nu.
Och som jag sa i början, det sitter säkert någon ute i landet som tycker att jag gör fel, men vet ni …
Jag bryr mej inte ett dugg.
Eftersom jag levt med Lisa och vet vad jag gjort och inte gjort. Jag vet vad hon klarar och inte klarar.
SÅ SNÄLLA, strö inte salt i såren nu, det är svårt redan nu som det är för både Jossan och mej å det tror jag alla förstår eftersom Lisa varit vår Prinsessa på ärtan under dessa år ..…


SOl SOL & SOL !!!!!!

Idag var det såklart hundbad på schemat å lagom till Sprit var blöt och insläppt i köket
så spricker molnen upp och solen tittar fram ..

Han torkar och jag sätter mej ner vid bordet och börjar föna, när han är torr och jag
släpper ner honom från bordet drar han raka spåret ut på balkongen och parkerar på
mattan jag lagt ut åt dom där. Men eftersom jag vet hur jag kan vara så tar jag in honom
och snoddar hon för att det inte ska bli bortglömt, sen drar både Thelma & Spirit ut och
parkerar på mattan i solen, dom ville inte ens ta på kopplen och gå ut en sväng.


Så här solar Spirit …


Så här solar Thelma

MEN Lisa då ?? Hon verkar inte gilla solen alls så hon gjorde på sitt sätt …

Hon trivs bäst i soffan hon…..

Måste bara berätta en annan sak jag fick erfara nu för första gången med Spirit.
Märkligt vad hundarna kan genomskåda ens humör och tappra försök att dölja vad man eg känner.
När jag satt och fönade hände något som fick mej ordentligt nedstämma, men tänkte inte mer på
det utan höll kvar den sinnesstämningen ett tag efter att allt var klart. Spirit tittar upp lite konstigt,
lägger sig ner å jag tror han vill busa, jag försöker busa med honom men han reser sig och backar,
jag slutar å då tar han ett steg fram stoppar nosen på axeln och borrar upp en kram och håller kvar,
sen var den dåliga sinnesstämningen dämpad, kan den vara annat efter en stor kram av Spirit ??
Å när jag säger Kram, då menar jag en ordentlig kram, för det är en sak han kan !!!


Nu Förstår Jag …..

…. vad Lena menade då hon frågade om jag verkligen skulle ha en hane.
Thelma och Lisa har klarat av sina löp så kan man ju summera dessa veckor.
Den som jag tycker mest synd om i detta är ju Spirit som gått och stressat i
flera veckor och nu har han åxå magrat av ganska kraftigt, MEN i det stora
hela har han skött sig jättebra.
När Thelma löpte brydde han sig knappt, men då Lisa satt igång så blev det annat…..
Lisa fick inte vara ifred en sekund så det var bara att dela på dom tidigare än jag
tänkt å tur var väl att jag hunnit skaffa nyckel till dörrarna i lgh 🙂

Men nu är det snart klart, hundarna kan vara tillsammans nu under övervakning
å det ser nu ut så här mellan Lisa & Spirit

Nu gäller det bara att mata upp Spirit så han kan ställas i Maj å Thelma  ska jag väl försöka
banta ner lite som vanligt, kan inte fatta varför hon inte kan hålla sig på ”Matchvikten”