Som alltid, långt mellan gångerna man skriver. Nu i dessa tider då utställning och Lc
inte finns blir det inte mycket att skriva om eg…. (fast det finns säkert massor)
Som överskriften skvallrar om så är det idag 1 år sedan vi var tvingad att lämna tillbaka
Thelma och försöka klara oss utan henne. Det har varit ett tråkigt år även fast vi haft 3
kvar hos oss, det blir liksom inte samma sak utan detta svarta yrväder.
Det märks även på hundarna och mest på Avery för dom två var i princip ihop jämt.
Idag ligger Avery mest för sig själv, han har lagt sig till med lite dumheter som aldrig
fanns på kartan innan. Först Spirit och sen Thelma, så klart rasar hans värld ihop lite…
Kan än idag se hur glad hon var den där dagen, jag kommer ur garaget med bilen, hon och Jossan
har tagit en promenad och hon står och viftar på svansen då hon ser bilen som hon älskar.
Vi tar en sista sväng med henne innan vi går in på kliniken och hon struttar på som hon alltid gjort.
(Medicinen gjorde det den skulle den dagen så jag visste att allt var en illusion)
Väl inne så började hon stressa som alltid och man ser hur lungorna inte pallar och hjärtat pumpar.
Men tack och lov fick hon somna in snabbare än vad jag varit med om innan, det var ingen ”onödig”
väntan utan helt perfekt avvägt av personalen !!!!
Även fast jag VISSTE att detta var det bästa för henne så var detta det värsta jag gjort.
Tårarna kom, men inte så som jag trodde, det var samlat just DÅ, men sen kom vi hem ……..
Vi fick oss ett litet skratt iaf innan vi kliver upp från golvet där hon nu ligger. Vi som känner Thelma
vet ju att hon var en jäkel på att få sista ordet, det var liksom som om hon bara visste att HON skulle
ha sista ordet oavsett om man skällde på henne eller vad det nu var.
Precis då vi ska resa oss upp känner vi att det luktar ”prutt”, då har hon släppt ur sig lite halv lös skit
å det var väl hennes sätt att få sista ordet även denna sista gång.
(jo jag vet vad det beror på, men hela situationen och att det var Thelma var lite kul i det hela)
Att sen hämta upp urnan, DET var fasen värre än själv stunden då hon somnade in.
DÅ visste man att detta var bäst för henne, men när urnan kom tillbaka så blev det
så ”verkligt” att hon kommer aldrig mer tillbaka och då kom käftsmällen !!!!
Å det var samma med Spirit, när urnan kom i den lilla papperskassen, då kom det.
Well Well, det var 2020 i mitt perspektiv, en saknad som heter duga + denna jävla
sjuka som går och ställer till så vi inte får ställa Jaxon eller att Avery inte fick springa
sitt sista år på LC, eller hoppar man över 2020 och låter dom vara 7 år ett extra år då
vi faktiskt tappat ett helt år 😛
—————————————————
Slut Ord.
Detta inlägg skrev jag för en vecka sedan för jag visste att jag inte skulle klara det idag, men
i natt då jag kom hem från jobbet, helt ovetandes om att det var den 19:e så kollar jag på ”Minnen”
på Facebook å då brast det, strax efter kom Jossans kort som hon fotade innan jag kom ur garaget
med bilen, å då var det bara lämna datorn ett tag.
Nu ska vi iaf packa ihop och dra till vagnen, vad passar bättre än att vara där idag !!!
Jag hoppas Thelma letar reda på oss, för ikväll brinner ett Ljus ute för henne !!!
