Memphis – Jaxon – Boogie

Igår landade vi hemma runt 22 tiden, resan gick kanon trotts vädervarningar, men vi körde lugnt
och det gjorde 99% av de andra också.
Han satt i sin bur och var lite missnöjd några ggr så vi tog ut honom i Skellefteå och han kissade,
körde till Umeå och vi tyckte att han skulle kissa igen men ICKE !!!
Så vi körde på och i Övik sa han till igen så han fick gå ut och han pinkade igen 🙂
Väl hemma så kissar han ute igen och sen ska vi gå in, men att passera ytterdörren in till trapphuset
det var inte populärt, han vägrade och vägrar även idag efter att ha gått UT genom den, men att
gå IN det går inte 🙂
Sista promenaden för natten fick han bestämma var vi skulle så det bar iväg över vägen, upp i
snödrivorna där han nästan försvann. **Skitkul sa han**

Sen in och bekanta sig lite mer med lägenheten, folket och sina nya kompisar.
Memphis kunde inte bry sig mindre och huvudsaken att hon inte morrar och skrämmer honom
utan hon var bara **Cool**
Men han kommer nog att få en liknande behandling snart som Jazz får då han är bråkig 😉
Jazz då, han var ovanligt lugn, behövde inte stoppa honom alls utan han bara luktade in Boogie.
Natten kom och då somnade han nog på 3-4 minuter efter lite gnäll (och halv ylande)
Han vaknade vid 04 och lät orolig så han fick gå ut och han pinkade så duktigt.
kl 06 pep han igen men inte med samma intensitet så han fick lov att somna om för du kan inte vara
pinknödig nu, men det var han så åter igen kom det lite på den nya rena fällen.
(Misstag av mig att inte lyssna)

Eftersom de stora inte varit ut på morgonen så chansade jag att ta alla nu och de var som gjorde för
denna konstellation, Memphis gick lite efter och höll koll, Jazz framför och tog hand om Boogie.
100% ordning i kopplen, inget bus bara lite trassel på Boogie´s koppel, men trodde det skulle
bli värre om jag ska vara ärlig.
Sen kom vi in och då kom Jazz på att NU ska vi busa så han flög efter golvet, upp i soffan och sen
skulle han busa med Boogie men där var jag tvungen att bryta lite för det gick lite hett till.
Om några månader då Boogie blivit lite större och lärt känna Jazz och hans lekstil går det nog bättre

Nu ligger han utslagen och sover, blev nog många intryck Inne och Ute och sen slappnar han av
bättre då inte Jazz är i närheten och håller igen 🙂 Han fick gå in till matte en stund ….
Så nu kör vi på och kanske husse sover lite middag idag, det var länge sedan men känns som om
det kommer behövs på dagarna ett tag framöver om vi ska gå ut på natten 🙂

Nu kör vi vidare, eller vi njuter av tystnaden och lugnet ett tag för nu sover han så gott vid mina fötter

De senaste veckorna har ju varit lita spännande då Jan-Olov har skickat bilder lite då och då.
Det började redan då valparna var runt 4-7 dagar och sen kom första indikationen att det
skulle kunna bli Parti Colour Killen som skulle till Sundsvall.
MEN det ändrades och det blev under en längre tid den söta Cream Pojken som skulle bli
Sundsvallsbo och utifrån bilderna så kändes det helt OK.
För några dagar sedan så kom vi på tal om Parti Killen igen och att han artade sig till att bli/se
lite bättre ut än Cream Killen. DÅ kommer jag på att jag inte sett några riktiga på Parti Killen
så Jan-Olov skickar mig dessa och kolla blicken 😉

Efter att ha sett denna bild så fattar jag att kanske det kan bli denna grabb för han är ju
ganska söt och hans BLICK 😛
Dagen efter skickar Jan-Olov en ny bild med texten ”Denna kille är då din” för det hade han och
Ulrika bestämt då och samtidigt ber jag om en huvud bild och resultatet blev som följer !!!!!

Jag hade inte en enda gång avslöjat hur jag förhöll mig till färgvalet på de 3 varianterna på pojkarna
förrän igår så Jan-Olov´s val har aldrig färgats av mina åsikter.
SVART är ju min färg så helst ville jag ha en Svart i början men sen tänkte jag om och placerade den som 3:e valet då jag vil bryta av Jazz speciellt.
Cream var helt OK även om jag kan tycka det är en lite ”tråkig” färg på ett sätt, men som sagt, hade det
blivit Cream så var det absolut lika välkommen som vilken som helst.
Så i slutänden så fanns nog bara en färg på 1:a plats och det var just Parti Colour och så blev det tillslut.

Nu är det 22 Dagar kvar tills vi kan åka upp och hämta lilla grabben, 22 dagar som kommer kännas som
en evighet, men men, bara gilla läget och inte tänka så mycket. Det kommer säkert bilder under tiden han
växer så det blir kul att kunna följa honom dessa 22 dagar !!!
Att få följa uppväxten är en underbar upplevelse som jag glömt, sist var det Avery´s uppväxt jag fick följa
och innan dess var det Thelma. Jazz blev ju iof ett litet följande, men han var lite större då han kom på
tapeten efter att Jaxon försvann.
De andra har jag ju tagit som Omplaceringar så man har ju missat den delen.
Men denna gång har jag fått följa från det att dom var 1 dag och bilder och filmer har laddats upp typ var 3e eller 4 dag så det finns valpbilder i massor 🙂

Sist Av Allt !!!!
Tack Jan-Olov & Ulrika för att ni litar på mig och jag kommer ta hand om Lilla Boogie som sen kommer bli en Stor och Stark pojke som kommer visa vart skåpet ska stå när vi kommer ut i ringarna !!!

En tanke som slog mig, som kunde hänt, vi kunde hämtat Boogie samma dag som Avery fick somna in.
Ödet kan spela ett spratt ibland å kanske sitter Avery där uppe och tittar på oss och jag hoppas han
önskar oss Lycka till med den lille, för han kommer nog och delar med sig av lite bus skulle jag gissa
Spirit & Thelma är här ibland och rör om på sina hyllor i skåpet har vi märkt och kanske Avery också kommer och visar sig….

Så var nedräkningen klar, några dagar tidigare än beräknat vilket passar mig
jättebra för planeringen framöver…
Resan på 120 mil som kommer bli och semesterplaneringen, 3 sparade veckor
som kommer tas ut och sen allt annat som ska göras när vi kommer hem, men
DET kommer inte vara det jobbiga utan det blir ett rent nöje !!!

MEN jag börjar med en liten rad om vår älskade Avery, inget på denna jord kan
ersätta den lilla söta varelsen. Men som jag sagt innan så blev det overkligt tomt
då han försvann, Salukin var ju i huset av en anledning helt klart och då han
försvann så fanns inte den där ”Afghanhunden utan humor” som vi sa.
Då började tankarna snurra på en till saluki, men samtidigt så kändes det fel då
ingen skulle kunna ersätta honom men efter några månader så tog tankarna en
annan tanke över och jag började kolla runt och då dök min absolut favorituppfödare
i Sverige upp och det visade sig att han skulle ha en kull, men den blev aldrig av men
fick veta att hans Queeni skulle paras lite senare och så blev det !!!

I Tisdags så föder Queeni sina små bäbisar hos Majo´s Kennel och det blev:
1 Svart, 1 Creme och 2 Particolor hanar så någonstans i denna hög ligger vår hane
som kommer döpas till Majo´s Unique i stamtavlan och Boogie som tilltalsnamn.

Idag är det inte bestämt vilken av pojkarna som ska bli Sundsvallsbo, då Jan-Olov ska
välja ut en fin hane till mig. Och eftersom jag absolut inte har krav på Färg så spelar det
valet ingen större roll.
Visst har jag en önskan utefter bilderna jag sett, men vi får nog kolla med varandra då
det blir dax, för precis som med Avery så spelar blicken en stor roll i valet 😉

Så nu är Semester inlagd V48, 49 och 50 för en resa till Kalix via Skellefteå för att då stanna
där och se Skellefteå spöa Färjestad och sen åker vi upp till Kalix för att hämta hem Boogie.
Så bara för er alla att inom kort så kommer det bli en tid med många valpbilder, för så fort
jag får tag på bilder kommer dom läggas upp !!!!
Hemsidan, där finns allt redan klart så jag kommer aktivera hans meny bara vi vet VEM som
är min Unique/Boogie…

Till sist vill jag bara rikta ett stort TACK till Jan-Olov för ditt alltid varma mottagande och din
positiva inställning då jag vill ha en valp från Majo´s.

Summerade helgen lite snabb innan jag somnade i natt.

Memphis var jag lite orolig för innan dagen kom, hon är ju på väg att ”föda” sina valpar och
man har sett att mjölken är på väg.
Men precis som Thelma var hon en pärla under själva bedömningen, sen gjorde hon som Thelma
igen och hade noll lust att prestera i BIS Finalen men prestera sig fram till BIS 3 Veteran.
Jag var ju på väg att anmäla henne till SKK också dagen efter, men snålade vilket jag ångrade på
Lördag, men vad är väl en bal på slottet, nu har jag lärt mig min läxa att aldrig snåla….
(Jo kanske ibland, men …)

Den där lilla Skitungen då, ja han är nog inte värd att nämna dessa dagar 🙂
Jo då, bara skojar, klart han ska nämnas trotts att han blev slagen av sin syster båda dagarna.
Vilket var helt rätt och som det ska vara eftersom Syster Lux har växt mer jämt och inte gjort
som hanhundarna väl oftast gör och drar iväg på höjden. Och då har inte kroppen hänger med
riktigt utan glömmer bort massan 🙂 (Avery drog också iväg, men det blev ju hund av honom också)

Han körde Excellent båda dagarna och på Söndag blev han iaf BIM Junior och det känns OK.
Nu ska vi lägga till lite kolhydrater, cykel, diverse löpning och kanske tom ”Vattentramp”
så han får sin massa och kan fylla upp detta oroliga framställ 🙂
I övrigt skötte han sig skitbra och han ska ha all heder för att han var sig själv då vi kom in i
en stor ekande hall med massor av människor, ljud och andra hundar, verkade som om han inte
gjort annat i sitt liv faktiskt, han skulle prata och busa med ALLA !!!!!

VAD kommer hända i sommar då, hur ser planerna ut …….

Memphis kommer absolut få vara med på minst 2 utställningar i Sommar
som passar mina jobbtider eftersom hon visade att detta var kul.

Jazz kommer nog inte ut på Officiella alls i sommar eftersom han inte är
klar i kroppen, ska bespara mig själv den upplevelsen igen 🙂
KANSKE han får komma ut i Aug till Svenstavik.
Däremot kan det bli lite InOffare som träning för det behöver han

Slutet På Augusti (typ) tror jag kommer bli det mest underbara slutet på
denna sommar och semester !!!

Kanske är jag lite för glad över Jazz och Memphis och tjatar på om deras
bravader, men när man har en hund som gjort det bästa och en hund som
presterade lite ”sämre” än sin syster så får man skryta iaf 🙂
Någon måste ju göra det så varför inte jag 🙂

Avslutar med ett STORT TACK till alla som gjort denna helg till vad den
blev, ingen nämnd ingen glömd !!

Jag brukar ju tro att det finns en mening i allt som sker, men ibland önskar jag,
på ett sätt, att det inte var så som jag tänkt ibland. (Men bara ibland)
Jazz var kanske inte 100% meningen att han skulle flytta hit, men å andra sidan
skulle inte Jaxon lämna oss så snabbt heller.
Nu visste jag att jag har 2 Pensionärer så att skaffa en till var kanske NU eller
ALDRIG innan Avery & Memphis blev för gammal att ta hand om en snorunge.
Så han flyttade med oss hem och jag kunde väl inte tro att Avery skulle lämna
oss så snabbt och helt utan förvarning.
Så att Jazz ”råkade” följa med oss hem, ja det var nog en mening med det.

Imorgon har det gått en vecka sedan vi var tvungen att lämna dig till de andra
kompisarna där uppe och denna vecka har varit konstig på så många olika sätt.
JAG har knappt sovit något på denna vecka, vaknar 4-5 ggr/natt och saknar den
där varma hunden under täcket så jag måste nog köpa mig ett lite varmare täcke
nu eftersom den värmekällan saknas.
Att gå ut med 2 igen känns bara konstigt, även om det är lite mer ordning i kopplen
då man kan hålla reda på Jazz lite bättre med bara 2 i händerna.
Men hur det än är med mig och Saluki, det kommer nog bli en Saluki med tiden
eftersom Jazz inte vill vara ensam den dagen jag måste släppa taget om Memphis,
men det ska ta några år nu har Memphis och jag bestämt !!!!!!

Augusti blev en rolig månad för oss under utställningen i Svenstavik då jag tyckte jag
kände igen en människa som satt på en stol i ett hörn på utställningen.
Fan det är ju 1/3 av uppfödarteamet som satt där och vi bestämde lite träff så hon
fick träffa sin lilla förstfödda, sovkompis, han med den underbart fina rödfärgen efter
ganska precis 10 långa år. Han var lite reserverad från start, men det lossnade så nog
kommer han ihåg den 1a människa han ägde …

Sista helgen med Avery blev lite som han ville ha det i stort sett.
Han hade ju sitt julbord från Veterinären med mad som han kanske skulle gilla, men han
ratade det mesta förutom den dyra burkmaten, typ paté som han åt av i små mängder.
Natten mot Söndag hade han pinkat ner halva Jossans hall + bajsat så det luktade i hela lgh
DÅ visste vi till 101% att det är helt rätt att släppa honom och att vi kanske skyllt på
Jazz utan att han ens varit skyldig till något (jo lite, det visste jag eftersom jag sett honom)
Men denna vecka har det inte hänt en enda ”olycka” inne och det är kanske mest beroende
på att ingen annan gjort något som triggat honom att pinka.

Nu ska vi bara vänta på urnan och placera den i skåpet, kanske blir det lättare att hantera allt
bara han kommer hem igen för just nu åker alla känslor JoJo i kropp och själ.
Men jag hoppas som sagt att allt lugnar sig bara han är hemma igen…..

Dina problem är över nu Skräpet, våra kommer bli lättare med tiden.
Hoppas du blev väl mottagen när du kom fram av Spirit, Thelma & Jaxon
Kanske Thelma och Spirit presenterar Häxa Surtant ”Lisa” för dig också !!

FOREVER IN OUR HEART !!!

Avery hamnade ju här av en slump som många vet och därför fick han namnet ”Skräpet”
ganska tidigt då vi bara hade afghanhundarna.
Men eftersom hans blick påminde så mycket om Lisa, som vi varit tvingad att låta somna
2 år innan Avery föddes, så var han bara ett måste även om jag tvekade lite innan han kom.

Efter 10 år med honom så sitter vi nu här efter 2 Veterinärbesök och tusenlappar fattigare
med ett besked som vi absolut inte väntade oss ang den knöl han har i nacken och som
växt en hel del senaste månaden.
Man tog blodprover som vi fick reda på inte var så positiva så han fick lite medicin och en mat
han skulle äta, tyckte Veterinären iaf, som skulle få upp honom i vikt. (Avery höll inte med)
Han åt ca 300gram på 5 dygn + en portion klass en natt, det är allt Mån – Fre
Dom tog även en biopsi på knölen som vi fick svaret på i Onsdags och det var tyvärr då en
elakartad tumör som satt där på halsen.
Har skickat både Blodprov och Biopsi svaret till Uppfödaren som även hon är Veterinär och
kan tyda dessa resultat och tyvärr säger hon ungefär samma sak som Patricio på Vettris säger
till oss idag då vi är tillbaka för att se om det finns något att göra åt saken.
Visst kan man operera säger Patricio, Klinikchef och VD, men frågan är om det gör någon
skillnad då detta även sitter på andra vitala organ.
En KlinikChef och VD som inte tänker på pengarna han kan tjäna utan tänker mer på Avery
och inte utsätta honom för något onödigt. Att ta bort denna knöl hjälper inte helheten då
det finns fler faktorer till hans mående, fortsatt viktnedgång och att han kräks då och då !!

Vi pratade i Onsdags och han var tydlig med att säga att ”Ni bör förbereda er på det värsta”.
Så idag när hans förklaringar, på ca 40 minuter, om Averys tillstånd och vad som sker i
kroppen så vet han att vi är beredd att låta honom gå.
JA vi är beredd att låta honom gå, MEN inte idag utan vi ville avvakta ett litet tag så alla nära
och kära hinner pussa på honom en sista gång.
Veterinären förstår, men talar om att han kan gå från Topp till Bott snabbt men då finns han
där och gav oss tips på hur vi kontaktar honom (Vilken helgledig Veterinär gör det)

Han skickar med oss en stor påse med mat (Julbord som dom sa) som han garanterat kommer
äta, för mat måste han få i sig och sluta droppa så snabbt i vikt.

Summan av den resa vi gjort denna vecka ja den kunde väl varit bättre, ja slutat bättre !!!!
På Måndag kl 13:40 kommer hund himlen att få en ny stjärna och vår flock minskas åter
igen trotts att det bara är 5½ månade sedan vi tappade Jaxon.
Idag är jag glad att jag tog med Jazz hem för annars hade Memphis blivit helt ensam och
hon skulle kanske trivas första veckan, men sen hade hon nog fått det lite trist.

TACK till Bente, Linn och Lotta på Kennel Caravan för denna lilla juvel.
Jag är så glad att Bente inte lät mig ångra mig ang att ta hem Avery,
för jag ångrade mig nog 2 ggr innan han kom till oss Oktober 2012.
Och jag är så glad att ni träffades i Svenstavik en snabbis innan du åkte hem…

Även ett stort TACK till Vettris/Veterinärkliniken Birsta för allt ni gjort, samtalen och just
detta att ni inte tänker på att tjäna pengar i första hand utan tar hand om oss, förklarar
så tom vi vanliga människor förstår.
PATRICIO RIVERA Klinikchef/VD, Leg. Veterinär, Veterinär medicine Doktor onkologi
Samtalen med dig, både telefon och på kliniken har varit så värdefulla.
Det tog oss 1 timme att förstå att vi ska nog boka en tid lite snabbare än vi tänkte oss
eftersom vi absolut inte vill att han ska få en dal och kanske lida på något sätt, det räcker
med slöheten iom att han inte äter som han ska.

Nu hoppas jag att de som är kvar i huset håller sig frisk i några år,
för nu vill jag inte tappa en till på lång tid framöver.

Nu har det gått ett dygn och livet börjar gå tillbaka lite.
Jag, Jossan & Molly har haft det lite tungt detta dygn.
Avery han bara ligger och tittar in i väggen men den som hade det värst är nog Memphis.
Hon kräver närhet hela tiden. Först försvinner Spirit, sen Thelma och nu Jaxon.
Det är 3:e raskompisen som försvinner för henne på de 6 åren hon bott hos oss och det
måste kännas tungt för henne.

Vettris Birsta var helt underbara när det gäller att få en hund att känna sig lugn och trygg.
Jaxon bråkade inte ett dugg som han gjorde på kliniken natten mot tisdagen.
Kanske även han redan visste att det är bäst så här, även om han var piggare och skulle kunna
ställt till en scen även där 🙂
När Djursjukhuset ringde på tisdagmorgon så var det redan klart att jag måste låta honom
somna in så dom lämnade kanylen kvar i bakbenet (han lyckades slita ur fram så dom satt den bak)
Avery & Memphis var med precis som planerat och dom var fram och sniffade på honom precis
när hon sprutade i spruta 2, sen gick dom och la sig på filten vid hans bakdel och bara tittade.
Tidigare har Avery, mest han, gått och letat Thelma & Spirit då vi kommit hem utan dom, men
nu är allt annorlunda precis som jag fick det berättat för mig innan jag beslutade att dom skulle med.
Jag är bombsäker på att dom VET vart Jaxon är denna gång och det har att göra med att dom var
med och såg vad som hände.

DINA Försäkringar kan jag åter igen bara lovorda, dom sköter allt med bravur även denna gång.
Skade regleringen från Djursjukhuset hanterades snabbt å jag hade fakturan igår kväll och dom
tog mer än jag räknade med och ang Livförsäkringen så är den redan på väg då dom fick in intyget
från Vettris igår em. Så skönt att slippa ”bråka” om något liknande just nu (har hört skräckscenarion)

Vi hade två utställningar betald & planerade och dessa 2 löser återbetalning på anmälningsavgiften
utan knussel eller så.
En av dom ”jag känner ju dig så du behöver inte skicka in intyg osv” å det uppskattas för det blir
nog med pappersarbete iaf.

Nu måste livet gå vidare och vi ska försöka återhämta oss från denna allt för snabba händelse
och försöka komma över att han bara var en ungdom som gick allt för tidigt.
Han visade väl inte ett enda tecken på att vara sjuk egentligen och vi kunde inte förutse detta
på något sätt, detta kommer som en chock för de flesta sa veterinären och det är inget man eg
kan göra för att förhindra detta förlopp å ibland går det snabbt och det kan jag skriva under på.

Klockan 11:30 imorgon kommer himlen få en ny stjärna.
En stjärna som precis börjat blomma ut i päls och runt ringen.
En stjärna som kom till oss för 3 år sedan och som växt in i flocken,
fått sin päls och bara ägt oss från dag 1.

På några få timmar förändrades hans hälsotillstånd snabbt, från att
ha varit ute och struttat som vanligt, till att knappt kunna gå, till att
bara ramla ihop och bli liggandes i trapphuset…

Jag ilade till Djursjukhuset med honom och fick en dyster 1a diagnos.
Han tillbringade natten på Djursjukhuset och nu på morgonen ringer
dom tillbaka och när dom säger att man tappar 3dl blod ur hjärtsäcken
+ att ena kammaren inte kunde fungera som den skulle pga dessa
ansamlingar så förstod jag nog redan där vart vi var på väg.

Några timmar senare har hjärtspecialisten gjort ett ultraljud och då
bekräftas allt som sagts på natten, det finns ingen återvändo, han
VAR och ÄR i ett Livshotande läge. Det finns inget att göra tyvärr.

Jag hämtade upp honom vid 15:00 och hjärtsäcken har redan börjat fyllts
upp och gör så att hjärtat fungerar sämre, men det går inte lika snabbt
som igår tack och lov, men händer något akut under natten vet jag vart vi ska.

Det kan även gå så att han bara somnar i natt och inte vakar upp imorgon,
ett hjärtstillestånd är inte omöjligt men vi har lovat honom att om vi hör eller
ser något misstänkt, då åker vi direkt.

Avery & Memphis kommer vara med imorgon eftersom Jaxon är Avery´s stora
förebild just nu. Han har varit så orolig då Jaxon gick ut själv igår, när han var
ute och Jaxon inne, på en promenad då Jaxon och Helena gick bakom i J´s tempo
höll han koll. I natt var han orolig för Jaxon var inte hemma.
När Spirit försvann vart han sig inte lik och samma med Memphis då Thelma
försvann så denna gång ska jag testa om det är som vissa säger då man säger
att dom har nog lättare att förstå om dom får vara med  !!!

Tack Rosi för att jag fick chansen att ta hand om honom.
Vi fick inte chansen att ta de där sista Certet, men vi har såååå mycket
mer än ett Championat att se tillbaka på under dessa 3 år.

Min moster och hennes man är skapligt känd inom Bostonterriervärlden
för sin avel och har skapligt många utmärkelser, priser och även inbjuden
på livstid i The International Boston Terrier Soceiety.

I November -21 avled min moster och hennes man Ivan och jag pratade lite då
om att jag skulle kliva in i kenneln bara för att fortsätta Hemsidan som ett
minne & att se till att Kennelnamnet Yankee´s stannar inom släkten ett tag till.
Tyvärr avlider Ivan lite hastigt och oväntat i Mars -22 och allt ser ut att falla.
Men jag pratar med Ivan´s son och han visste om detta så jag kollar med SKK
hur man ska gå tillväga nu då båda är avlidna.
SKK svarar att om sonen skriver på som dödsboägare så är det inga problem
att få kennelnamnet övertaget i mitt namn. Så vi fixar alla papper och skickar in.

Igår den 19 Maj kommer ett brav från SKK och i det ligger allt jag behöver för
att få veta att Kennelnamnet nu är överlåtet i mitt namn.
Det var ganska bra i tiden också, jag fick brevet dagen innan Ivan ska begravas.

Tyvärr kunde jag inte vara med på begravningen idag kl 14:00,
men alla tankar är med Ivans son med fru och alla närvarande.