Kennelnamnsägare

Min moster och hennes man är skapligt känd inom Bostonterriervärlden
för sin avel och har skapligt många utmärkelser, priser och även inbjuden
på livstid i The International Boston Terrier Soceiety.

I November -21 avled min moster och hennes man Ivan och jag pratade lite då
om att jag skulle kliva in i kenneln bara för att fortsätta Hemsidan som ett
minne & att se till att Kennelnamnet Yankee´s stannar inom släkten ett tag till.
Tyvärr avlider Ivan lite hastigt och oväntat i Mars -22 och allt ser ut att falla.
Men jag pratar med Ivan´s son och han visste om detta så jag kollar med SKK
hur man ska gå tillväga nu då båda är avlidna.
SKK svarar att om sonen skriver på som dödsboägare så är det inga problem
att få kennelnamnet övertaget i mitt namn. Så vi fixar alla papper och skickar in.

Igår den 19 Maj kommer ett brav från SKK och i det ligger allt jag behöver för
att få veta att Kennelnamnet nu är överlåtet i mitt namn.
Det var ganska bra i tiden också, jag fick brevet dagen innan Ivan ska begravas.

Tyvärr kunde jag inte vara med på begravningen idag kl 14:00,
men alla tankar är med Ivans son med fru och alla närvarande.

Kennelnamnet gäller endast Bostonterrier och jag kommer INTE bedriva någon
avel i detta namn, detta är bara för att bevara namnet inom släkten.


Timrå BHK Utställning 2022

Denna helg började för någon månad sedan med att jag Anmälde Memphis till denna helg
och planen var som sagt att Memphis och Molly skulle göra sitt då.
Sen hände såklart det som bara måste hända 1 gång per år och det händer ALLTID lagomt
till en utställning, normalt en Officiell, hon startar sitt löp bara från en dag till en annan.

Vad händer nu då, man får ju ställa löptik men det är inte ok mot alla andra så jag skickar ett
mail till Timrå BHK och frågar snällt om jag kan få byta hund eller om det är svårt och omöjligt.
Jag blir uppringd på em dagen efter då jag jobbar. En trevlig människa talar om att man
pratat om detta och det är OK att byta hund MEN jag måste få in alla uppgifter på honom
inom typ 1 timme så jag sätter igång via telefonen och 10 min senare är mailet skickat !!
(Detta gjorde jag utan att kolla med Molly som ska ställa, hon hade ju bara ställt Memphis innan.)

Jag badar Jaxon på Fredag då jag var ledig och jag ska i ärligehens namn säga att det var nära
att han skulle få stanna hemma när jag kände hur han var i pälsen eftersom jag inte kunnat bada
honom på 3 veckor, men jag öser i lite extra K9 Balsam & K9 Coat Cure och låte han stå och dra
ett tag i karet och sen skäljer jag ur typ 50% och låter delar av det sitta kvar och det var helt klart
helt rätt tänkt av mig för när vi startade föna så var det bara WOW, han ska inte stanna hemma….
Sen packar jag bilen och åker upp till Linda & Molly för att lämna av honom och det kändes
konstigt att lämna honom och inte få ställa själv, men jag visste att han var i goda händer
(sen var väl Flamsiga Settern och de små små (mumsbitarna) hundar lite konstiga)

Lördagen gick han in som Nr:1 i ringen och jag har sett filmer från den dagen och det ser så
bra ut, bra fart och bra samarbete i ringen (skulle vilja sett henne ställa upp honom också)
Men domaren verkar ju gilla det hon ser så dom blev BIR & BIG direkt där.
Sen blev det den långa väntan till Eftermiddagen då finalerna skulle gå av stapeln och väntan
blev väl värd att göra. Han ställer sig då som BIS VETERAN men oplacerad i BIS Finalen.

Sen kommer Söndagen å det flyter på som på Lördagen, han blir BIR & BIG igen och åter igen
en lång väntan för oss alla, Molly på ett blåsigt fält och jag på jobbet i en bil och önskar att
klockan ska bli final någon gång……
Sen kommer ett PM från Linda där hon talar om att han blivit BIS Veteran och en stund senare
kommer BIS rapporten, ”Han blir placerad” sen tyst och sen kommer han blev BIS-2 och då
känns det bra. Inte så mycket för min skull utan mer för Molly´s skull konstigt nog, för jag har
insett att Molly kanske är bättre med Jaxon än vad hon var med Memphis, hon kanske är bättre
med Jaxon än vad JAG är också…..

Memphis har ju inte varit sig själv efter attacken och det sa Molly också, å känner inte Memphis
säkerheten så kommer hon inte röra sig som hon ska utan hon kommer krypa ihop som hon
gjorde i Upplands Väsby och blicken sökte mig HELA tiden.
Så i framtiden får jag nog visa Memphis själv och Molly har nog sin hund i Jaxon nu i framtiden.
Jag hoppas vi kan lösa så hon kan följa med och visa Mr Jaxon i ”Skarpt läge” som jag säger …

Så vi säger väl bara TACK Molly & Linda för att Jaxon fick hänga mer er i helgen.
Det har varit konstigt att bara gå med 2 hundar istället för 3, Jaxon saknas direkt han
inte är med då det fattas en som vet vart han ska, en som man måste säga till att vi ska
INTE gå Höger, vi ska gå Vänster, och sen fattar han 2:a eller 3:e gången man säger till !!!

Men jag vet som sagt att han har haft det skitbra och att han får sova i sängen,
även om han säkert valde FEL säng enl Molly 🙂


SvVK Timrå Ridhus 2021

Ja nu är utställningarna på G och vi är skitglada ….

Mr Jaxon och jag var ju till Bjurholm och gissa om det blev mersmak på detta med honom i snöret.
Det saknas ju bara ett Cert och på ett sätt hoppas jag att det tar lite tid innan det landar för han var
så kul att ställa och det var ännu roligare att läsa den fina kritiken domaren skrev 🙂

Men nu har vi Högbo framför oss i September och hoppas att vädret är med oss annars tror jag vi
stannar hemma för att åka 20+ mil, sätta upp ett tält i regn och sen skita ner den nybadade pälsen
har jag tröttnat på för länge länge sedan 😉
Så håll alla tummar att det blir fint väder !!!!

Sen är det SvVK Norra som har sin årliga Oktober utställning i Timrå (SKK är inställt) så då kommer
vi testa inomhus för första gången sedan den lilla lilla ringen i Klass Arena där han blev BIS 4.
Där kommer även Memphis att få vara med och då för första gången i Championklass.
För varför ska bara Mr Jaxon få vara ute på det roliga, det är hennes tur också nu !!!

DET var vad vi hade planerat nu innan vintern slår till !!!!


1 År Har Passerat

Som alltid, långt mellan gångerna man skriver. Nu i dessa tider då utställning och Lc
inte finns blir det inte mycket att skriva om eg…. (fast det finns säkert massor)

Som överskriften skvallrar om så är det idag 1 år sedan vi var tvingad att lämna tillbaka
Thelma och försöka klara oss utan henne. Det har varit ett tråkigt år även fast vi haft 3
kvar hos oss, det blir liksom inte samma sak utan detta svarta yrväder.
Det märks även på hundarna och mest på Avery för dom två var i princip ihop jämt.
Idag ligger Avery mest för sig själv, han har lagt sig till med lite dumheter som aldrig
fanns på kartan innan. Först Spirit och sen Thelma, så klart rasar hans värld ihop lite…

Kan än idag se hur glad hon var den där dagen, jag kommer ur garaget med bilen, hon och Jossan
har tagit en promenad och hon står och viftar på svansen då hon ser bilen som hon älskar.
Vi tar en sista sväng med henne innan vi går in på kliniken och hon struttar på som hon alltid gjort.
(Medicinen gjorde det den skulle den dagen så jag visste att allt var en illusion)
Väl inne så började hon stressa som alltid och man ser hur lungorna inte pallar och hjärtat pumpar.
Men tack och lov fick hon somna in snabbare än vad jag varit med om innan, det var ingen ”onödig”
väntan utan helt perfekt avvägt av personalen !!!!
Även fast jag VISSTE att detta var det bästa för henne så var detta det värsta jag gjort.
Tårarna kom, men inte så som jag trodde, det var samlat just DÅ, men sen kom vi hem ……..

Vi fick oss ett litet skratt iaf innan vi kliver upp från golvet där hon nu ligger. Vi som känner Thelma
vet ju att hon var en jäkel på att få sista ordet, det var liksom som om hon bara visste att HON skulle
ha sista ordet oavsett om man skällde på henne eller vad det nu var.
Precis då vi ska resa oss upp känner vi att det luktar ”prutt”, då har hon släppt ur sig lite halv lös skit
å det var väl hennes sätt att få sista ordet även denna sista gång.
(jo jag vet vad det beror på, men hela situationen och att det var Thelma var lite kul i det hela)

Att sen hämta upp urnan, DET var fasen värre än själv stunden då hon somnade in.
DÅ visste man att detta var bäst för henne, men när urnan kom tillbaka så blev det
så ”verkligt” att hon kommer aldrig mer tillbaka och då kom käftsmällen !!!!
Å det var samma med Spirit, när urnan kom i den lilla papperskassen, då kom det.

Well Well, det var 2020 i mitt perspektiv, en saknad som heter duga + denna jävla
sjuka som går och ställer till så vi inte får ställa Jaxon eller att Avery inte fick springa
sitt sista år på LC, eller hoppar man över 2020 och låter dom vara 7 år ett extra år då
vi faktiskt tappat ett helt år 😛
—————————————————
Slut Ord.
Detta inlägg skrev jag för en vecka sedan för jag visste att jag inte skulle klara det idag, men
i natt då jag kom hem från jobbet, helt ovetandes om att det var den 19:e så kollar jag på ”Minnen”
på Facebook å då brast det, strax efter kom Jossans kort som hon fotade innan jag kom ur garaget
med bilen, å då var det bara lämna datorn ett tag.
Nu ska vi iaf packa ihop och dra till vagnen, vad passar bättre än att vara där idag !!!
Jag hoppas Thelma letar reda på oss, för ikväll brinner ett Ljus ute för henne !!!


Dax För Ett Sista Inlägg.

Det var ju ett tag sedan nu, närmare bestämt sedan Februari då vi var tvungen
att lämna tillbaka Thelma.
Kände absolut inte för att skriva eller ens se denna blogg och dessa inlägg men
nu efter 10 månader så känns det väl lite mer ”OK” att titta och skriva här igen…..

Men Men, Julen har nu passerat och dax att summera denna helg och detta jä*la år.
Eller sammanfatta året, ja det går väl snabbt eftersom utställningar och LC sket
totalt pga denna Corona.

Vi som hade planer på att ställa Jaxon nu när han visade sig så underbart på InOffen
och blev BIS4, han var såååå kul att springa med och han visade sig själv så jag såg
fram emot detta men …………………………

Avery då, för honom hade vi planen att åka på LC lite mer och lite längre än vad vi
gjort innan eftersom han älskade detta och det var hans sista år han fick springa.
Men vad händer?????????????? Eller får man ett år tillgodo på LC nu kanske?? 😛
Så detta hundår sket sig BIG TIME, nu får vi hoppas att 2021 blir ett bättre år på
alla tänkbara sätt !!!

Sen flöt väl allt på undersommaren och vi gjorde iaf en resa söderut, alla hundar
+ husvagnen, hittade en camping i Örebro då Linköping och NärCon blev inställt.
Passade på att hälsa på Moster som jag inte sett på mååånga mååååånga år och
det var nog bästa resan på många år …

Nu har julen snart passerat och sammanfattar den som ganska lyckad eftersom
jag fick rå om Jossan och då passade vi på att dra till vagnen.
Jan, Avery och Memphis åkte upp redan på Tisdagen och pimpade vagnen lite
så det skulle bli lite julstämning, på onsdag hämtade jag Jossan & Jaxon för att
sen fira julen…
Jossan tröttnade dock på vagnen så hon åkte hem och jag och Jaxon stannar
kvar tills imorgon Söndag då vi måste hem och shoppa lite (och duscha) 🙂
Plus att Memphis måste få sitt försenade JulBad innan jag börjar jobba igen
på Tisdag em 17:00

Men Jaxon och husvagn, ja jag tror inte jag har haft med mig någon av hundarna
och dom varit lika cool som honom.
Han bara kliver in och ÄR som bara han kan. Vill han ut så kan man inte missa när
han talar om detta genom att ställa sig framför dörren och bara titta in i den.
Å som alltid, han går och pinkar och sen är han nöjd och tror att han ska få gå in,
men den går inte, har han dragit ut mig ska han få gå lite 🙂

Sen när vi är ute och går, ja då kan han gå gå gå gå och gå, finns nog inget stopp på honom,
Men idag gjorde vi en liten avvikare, vi gick ut på ängen, trampade på där som fan och han blev TRÖTT.
Sen att jag blev totalt slut är en helt annan sak 😛

Det absolut roligaste efter vägen var nog ett par tjurar som stod uppe i en hage.
Han hade sett dom och haft Stare Down med dom tidigare på dagen, men ikväll trodde han
väl att han kunde vinna eftersom dom inte såg honom
(vilket dom säkert inte gjorde, men Jaxon såg knappast dom heller bara kände lukten)
Det slutade med att han frustade till, sprätte som han bara han kan och sen travade han iväg…
(Här står han och stirrar i riktningen där dom var, jag såg ögonen från pannlampans sken)

Men nu är det väl dax att packa ihop kroppen, stoppa ner lite saker i lådan för hemfärd imorgon.
Jag tror vi kommer sakna vagnen lite för det är ganska lugnt och fridfullt här ute mitt i ingenting.
Men det är ju snart helg igen, kanske blir en resa snart igen då man sett nya schemat som blir.

Ha ett gott slut alla och ett Gott Nytt År !!!


Tomt & Tyst ….

Så har det gått ett dygn och vi sitter här i vagnen och försöker smälta det
som skedde igår.
Igår sa vi att det var kanske lite korkat att dra hit eftersom saknaden av
Thelma skulle göra sig extra påmind i detta trånga utrymme.
Men det var precis som om hon var med för hon och Jaxon ligger alltid bak
och ingen annan får komma dit.
Igår var det ungefär så, bara det att Thelma saknades. Jaxon låg och tog
upp hela baksängen medans M & A fick ligga på golvet eller soffan fram.

Jag har läst alla kommentarer på min Facebooktråd nu och tackar er alla
för hjärtan och det som skrivits.
Vissa vet mer om Thelma än andra, vad hon betytt för mig men jag tror alla
fattar idag att hon och Lisa var min länk mellan Liv & Dö ett tag.

En annan kommentar måste jag också få rätta till, jag hade berättat om
vad Thelma varit med om och att hon fått ett bra liv nu.
Det hon menade var INTE Thelma utan det var Lisa som blev ihopblandad.
Thelma har varit hos mig sedan hon var 10 Veckor och har haft det jättebra
i sitt uppväxthem, Lisa däremot hade det inte så bra under sina 3 första år…

Foto: Pia Sahlen

ALLA mina hundar betyder lika mycket så ni vet, men Thelma & Lisa
kommer alltid att ha den där lilla procenten extra kärlek för att dom var
just de hundar dom var och ”tog hand om mig”.

Jag vet att vi gjorde rätt i att ta detta beslut nu för i helgen blev hon som
sagt sämre, jag såg att det kom blod och jag visste att vi kan inte öka på
dosen mer eftersom det inte skulle hålla då det gick så snabbt att gå från
bra till dåligt.

Tog upp henne på 2+2 igen på Söndag och bestämde oss för att kontakta
Djursjukhuset och beställa tid så hon fick somna in.
Redan på Tisdag visar det sig att 2+2 inte hade någon större effekt då hon
börjar hosta igen.
Andningen hos en frisk hund ska ligga på 15-18 andetag/ minut och
Thelma låg inte under 28 . Så som ni förstår, det var nödvändigt att göra
detta, jag hade inte så många val.
Jag greppade efter de där halmstrået för 3 veckor sedan då vi var in, men
jag visste att det var ett halmstrå och redan då började jag stålsätta mig för
det som kanske skulle komma.
För hur det än var så hade man väl en förhoppning, men jag vågade inte
tro och det är väl just därför jag känner mig så ”lugn” just nu, inte som när
Spirit försvann eftersom jag inte han ”förbereda mig” alls den gången, där
var snabba beslut på 2-3 dagar.
MEN Thelma har fått haft ett bra liv som Uppfödare Jana sagt till mig, och
fler har sagt det också, hon har varit frisk som en nötkärna utan skavanker
mer än en söndersliten sporre.

Snart återgår vi in i vår skyddade värld i husvagnen, det är faktiskt ganska
skönt att vara här nu, ta de 3 och gå ut med och en Avery som hela tiden
tittar bakom sig, vilket han aldrig gjort innan.
Det känns lite som om vi nu har sällskap på promenaden, ett sällskap
som bara Avery kan se.

Till Sist vill jag bara säga TACK till Jana & Bosse på Jangel´s för att jag fick
chansen att få ta hand om henne.
Efter att ha sett Klara och LeRoy sa jag till Bosse tror jag det var att ”En
sån vill jag också ha”. Frågade lite då & då om dom inte skulle göra om
Indra/Elvis men inget riktigt svar. Sen en dag, då får jag reda på att dom ska
göra om detta och erbjuder mig en valp.
Sen när kullen föds, då blir dom bara två och där försvann mitt hopp, det
var ju så fina barn i förra kullen så jag såg min chans rulla då det säkert
(övertygad om detta) fanns uppfödare eller utställare på kö för att få från
denna parning 🙁
Men jag kände mig ganska nöjd då jag fick åka ner och titta på valparna
och då förstod jag att jag skulle faktiskt få köpa en av dessa.

Som Maria skrev i min tråd igår:
”Hon hade ett fint syfte här på jorden – att lyfta Dig” å det var nog så
Men nu var det dax att lämna tillbaka henne.


Thelma Thelma Thelma

Så har vi landat lite i vad som kanske skall komma och kan skriva av mig
lite om alla känslor runt detta……

Thelma har ju som sagt hosta i 4-5 dagar/nätter men vi tänkte att vi väntar
ut lite och ser om det blir någon förbättring.
Tyvärr blev det inte bättre så jag beställer en tid och den natten hostade
hon ännu mer så helt klart rätt beslut att boka en tid.

Veterinären ställer lite frågor och hamnar ganska snabbt med stetoskopet
på bröstkorgen, sen skickas hon på röntgen och säger att det ganska säkert
är hjärtat och vätska i lungorna. Hon kommer tillbaka en liten stund senare
och bekräftar detta.
DÄR OCH DÅ målar man upp den värsta bilden man kan i skallen, men efter
litet samtal med Veterinären så lugnar jag mig lite. Och sen får jag PM från
andra som haft liknande å jag lugnar mig lite (Tack till er)

Jag får ett papper i handen där det finns instruktioner och info, det står bla
att ”man ska se en förbättring redan första dygnet”
Jo tjena tänker jag, men ojojoj vilken skillnad…
Hon är Piggare och hon hostar inte som dagen innan, men man ser ju att
hon är tagen av allt hostande. Dag 3 är hon ännu piggare och hon är med
och busar lite i hundgården. (jag bromsar henne till sist)
Men inatt har hon hostat lite mer igen även om hon är piggare så jag
hoppas att det inte går åt fel håll nu.
Vi ska tillbaka till Veterinären imorgon och då blir det säkert en ny röntgen
som kanske kan visa om hennes hosta beror på vätska eller om det är något
annat.

Jag vet att jag just nu har Thelma på lite ”Lånad Tid”. Hon är snart 13 år och
kanske åldern tar ut sin rätt. MEN hon är så jävla pigg i övrigt så jag måste
ge henne denna chans, men ser jag att detta inte hjälper och blir ”bättre”,
att vi kan hålla det i schack, så vet jag vad som måste göras även om min
värld rasar.
Thelma och Lisa var mitt stöd i en mycket mörk period i livet, efter att ha
jobbat hela mitt liv efter att jag gjorde lumpen så blev jag sjukskriven, en
sjukskrivning som kändes som en kniv i ryggen, jag dog väl lite där.
Men då kommer Thelma in i mitt liv, och senare Lisa, så jag fick något att
göra, livet fick en mening igen och allt var inte nattsvart.
Hade inte dom kommit just då så hade jag nog inte varit där jag är idag, det
var många konstiga tankar i mitt huvud då, å att söka hjälp fr dessa det
fanns inte..
Men min hjälp hette Thelma och Lisa och idag är vi på banan igen !!
Så nu hoppas jag och ber till någon att allt visar att det blivit bättre
imorgon, annars kanske vi måste åka hem och fundera lite på framtiden.


InOff Utställning

Det var ett tag sedan jag skrev (igen) och jag tänker inte lova att det ska bli ändring på det för jag håller ju inte vad jag lovar iaf 🙂

Helgen startade med att jag hade noll ork och energi till något så jag behövde ”Ladda Batterierna” lite för mig själv så jag tänkte att jag drar till husvagnen med några hundar.
MEN problemet var att Memphis var anmäld till denna InOff i Timrå så jag skickar ett mess till Linda att JAG åker inte men eftersom jag litar på henne till 101% så kan jag låna ut Memphis till henne för detta men då måste hon bada henne också.
Å hon svarar, lite oväntat, helt ok jag hämtar henne och vips så hade jag ställt i ordning allt och Linda och Molly kommer och plockar upp henne.

Några timmar senare ser jag dessa bilder och blir alldeles varm i hjärtat.

Memphis är ju Memphis och hon väljer noga ut sina favoriter har vi märkt så när jag ser nästa foto vill man bara smälta lite, det är ju trotts allt Molly som ska ställa henne så att se denna bild kändes helt ok.

Å sen blev det Söndag och Linda får höra att det är ingen afghanhund anmäld idag utan det var igår !!!!!!!!!!
Men jag är 110% säker på att jag anmälde till SÖNDAG och där fick vi en förklaring på varför inte Mitt och Linda´s PM stämde överens.
Men hon lyckades iaf ordna så att Memphis fick vara med idag tack och lov.
Detta har hänt tidigare på MG Event så jag var inte förvånad precis !!

Hur gick då utställningen??
Molly är en hejjare på att ställa hund har jag förstått och det var 95% för hennes skulle Memphis fick vara med, lite för att träna sommar underlag också, men jag vet ju att hon är roligare ute än inne.
Molly verkar skött sig bra för från Fil och foto finns kanske inte så mycket att tillägga.

Å till Molly, du får låna Memphis när du vill för juniorhandling, Barn med hund eller något annat bara jag får tillbaka henne 🙂

Så med detta slår vi igen butiken för idag, lite mat och 3 timmar bio får avsluta denna helg, imorgon kör vi väl lite jobb igen.

Kritiken kommer när vi är hemma från bion


Vår Saga

Eftersom jag vet att när denna dag kommer så kan jag inte skriva eller ens tänka så jag har tjuvstartat lite redan idag.

Spirit kom, precis som Lisa och Memphis, till oss som 3 åring och var väl ingen hund som gjorde mycket väsen av sig. Han gjorde som alla andra, bara klampade in och bodde här efter några dagar.
Jag hade ju Lisa och Thelma i huset vid den tidpunkten, tack och lov, men jag hade ingen riktig ledare för flocken eftersom Lisa var som hon var. Hon skötte det jättebra som oftast efter att hon bott in sig ett år, men det var de där gångerna det slog runt för henne, jag tror allt svartnade för henne och det ”Tidigare livet” (hatar det ordet egentligen) gjorde sig påmind.
Hon kallades Häxa Surtant av just den anledningen.

Spirit såg jag inte direkt som en ledare för flocken, men på något sätt så kompade han och Lisa jättebra ihop, Spirit växte i pondus.
Så den dagen Lisa var borta var det lite rörigt ett tag, men så klev Spirit in, å jag minns den dagen än idag. Thelma har temperament men när hon försökte sätta sig upp mot Spirit då fick hon ge sig. Han gick bara fram och tittade på henne så var det över. Sen den dagen har hon ALDRIG sagt något åt honom.
Spirit har ju även haft stort inflytande på Avery, för Avery stannar upp då Spirit kliver in i rummet (om han ”bråkat” med någon) och bara går.
Spirit har kört ”Tasspåläggning” på Avery då han gått förbi och Avery vaktat matskålarna som stod på bänken.
Då gick det snabbt, jag stod typ 1 meter ifrån och jag han fasen inte med då Spirit la tassen på ryggen, drar ner honom i golvet och ställer sig över honom och TITTAR djupt in i ögonen.
Inser i efterhand att det hade kunnat sluta riktigt illa, men Avery är inte korkad (han bara låter oss tro det ibland) han fattar signalen snabbt och viker bort blicken och Spirit kliver av honom och Avery går till sin plats.

Spirit har ALLTID varit den som styrt upp allt de ggr jag inte hunnit med, han går emellan och styr av allt grupp. Ligger Thelma i sängen får ingen röra henne, gör man det så hör man ett djupt morrande, men när Spirit var på topp då var det som att han kom in och titta på Thelma och bad henne lugna ner sig.

Han vart ingen stjärna i ringen och ni som sett honom på LC banan har nog mer skrattat åt honom än att beundrat hans teknik. Det har jag iaf 🙂
Han kanske har fullföljt 2-3 lopp och de andra har han liksom stannat upp och funderat på vad i hela världen sysslar jag med, sen vänder han och går åt andra hållet (för mig sett då)
Vet inte hur många ggr jag jagat honom på LC banan efter att hans partner gått i mål.
EN gång gjorde han och Thelma ett jättefint lopp, Söderhamn, men iom att linan trasslade och vi skulle köra omstart på banan var det rökt, han sprang inte en meter !!!

Vi har så oerhört många minnen, jag har så mycket att tacka denna hund för å just nu, 2 dagar innan, vet jag fasen inte hur det ska bli.
Spirit har varit klippan i denna flock, man har kunnat stoppa in vilken hund som helst och han har sagt till om det inte är rätt sätt av de andra.
Jag vill ha honom pigg, frisk och så för jag behöver hans hjälp att tämja Jaxon in i familjen som vi vill ha honom.
Men nu får vi klara oss själva, du har faktiskt gjort så mycket i ditt liv som ingen kan förstå.

Alla medaljer har en baksida och vår baksida närmade sig snabbt. Spirits kropp har sagt stopp ganska snabbt, det går utför i ett rasande tempo nu. Benen bär inte alla dagar och han ligger mest bara och sover då han är inne.
Känner lite att det inte är ett värdigt liv för en hund som varit så full i fan i hela sitt liv.
Jag har fått 9½ år med dig, du har givit allt du kunnat och nu måste jag ta mitt ansvar det vet jag, men det är så svårt så svårt.

TACK till dig Lena för att jag fick äran att ta hand om denna KUNG för du fattar nog aldrig vad han har gjort för mig och hela denna flock.
Livet hos oss kommer aldrig bli sig likt efter denna förlust.

Torsdag 15 November.
Nu är det gjort, nu har du inga problem längre älskade vän.

Han gick in som han aldrig gjort förr. Lugn och sansad, fick sin lugnande och kämpade in i det sista för att inte lägga sig.
Tjurskalle som han är, Veterinären var in och funderade på om han skulle få lite till, men strax efter kapitulerade han och sen gick allt lugnt och stilla.
Nu finns delar av honom i skåpet och om 1-2 veckor är han tillbaka från kremeringen.
Han somnade in på min arm och hand på golvet, ville inte flytta honom.
Men när allt var klart lyfte jag upp honom på bordet med fällen för jag tänkte inte lämna honom ensam på ett kallt golv.


Många Tankar Sista Dagarna.

Senaste dagarna har en massa tankar rullat genom mitt huvud, mest en tråkig som mal hela tiden, men jag har tur som har det som kan rensa tankarna ibland, som denna fröken gjorde under hennes baddag.
(Tog 2 dagar innan jag publicerade detta offentligt)

Alla som har afghanhund vet hur skönt det kan vara att bara sätta sig ner vid fönen, lägga hunden på bordet och bara föna, bara vara !!
Det ger en sådan sinnesfrid, för mig iaf, så man känner bara Pust när man är klar.
Sen gick jag ut i regnet som startat medans jag satt och fönade, blev inte på bättre humör kan jag säga.

Men att se resultatet av badet, att se denna vackra hund gör mig lycklig.
Att jag sen har ett schampo & balsam som jag är så nöjd med, stannar kvar troget efter typ 10 år säger väl allt. Någon har gjort försök att få mig att testa annat, men nä det går inte, det finns bara en Serie för mig och det är K9 Competition så klart …

——————————————————————————————————————-

Det tråkiga som är nu att jag vet att jag måste hjälpa Spirit som jag har lovat honom. Han är ganska OK vissa dagar i benen men senast idag så orkade inte benen med utan dom vek sig. Så jag vet vad jag måste göra men det är så jävla jobbigt. Idag kom iaf förnyelsen på hans försäkring och jag skrev till försäkringsbolaget att jag säger upp försäkringen eftersom den förnyas 1 December och då kommer inte han finnas kvar med oss kroppsligt.
Så bara jag får schemat för november så ringer jag och bokar en tid 🙁 
Å jag ska vara noga med att dom låter honom somna in på samma sätt som Lisa gjorde. Kanyler kan sättas på honom när han står/ligger på bordet, men sen ska han sitta i min famn, för han ska inte lämna oss på ett golv eller en plåtbänk hur fint dom än gör det på rummet.
Går dom inte med på detta, Hånell gjorde det å det ska inte vara ett problem, då ringer jag nästa veterinär. I värsta fall får jag åka till Hånell i Göteborg för att göra detta, jag är så beslutsam på att det SKA gå till så här !!
Men vad händer sen, jag har alltid haft ordning i min flock och det är till 100% Spirit´s förtjänst. Jag vet att jag inte ska oroa mig, men att tappa chefen i flocken känns jobbigt och osäkert för Thelma kommer säkert styra upp ett och annat, men hon börjar också vackla. 
Jag har ingen självklar ledarhund kvar då han är borta, och många säger nog ”DU är chefen” men dom har nog aldrig haft en hund som kan hjälpa en på travet, det har jag haft och är så tacksam för det och tycker synd om er som inte haft den förmånen utan fått varit med och styrt upp allt till 100% själv. Jag ser det som en ära att fått ha haft Spirit vid min sida i 9 år och stolt över hans ansvarstagande och hans beslutsamhet då han styrt sin flock fläckfritt i alla dessa år
.
Well Well, det löser sig alltid hoppas jag.

Han kommer iaf att ha en given plats även i framtiden, både i våra hjärtan och i skåpet på en hylla bredvid Lisa. Dom två var de som styrde upp denna flock då det begav sig för 9 år sedan då Spirit kom till vårt hem. 
Trodde ärligt aldrig att Spirit skulle kliva fram då och ta den roll han tagit nu i många år. Och han har ALDRIG vikt sig för någon och jag vill att han ska få avsluta INNAN någon trycker tillbaka honom i ett hörn.

På tisdag kommer Lena, Uppfödaren, hit och hälsar på igen. Ska bli kul att se hur han tar det denna gång. Sist blev han överlycklig, som en liten valp.
Tror jag kommer få försöka vara beredd på att ta emot honom då, för han kommer bli gladare än kroppen klarar av är min tanke.
(Han blev glad, men han är trött så han orkade inte hoppa och vara glad som jag såg att han faktiskt var, blicken och svansen sa allt)

Ja nu har jag fått skrivit av mig lite, lite terapi att lätta på trycket lite. Mer kommer säkert när det närmar sig, sen stänger jag nog ner allt några dagar och bara skiter i allt, för alla som har gjort detta vet hur jobbigt det är.
Så att stänga ner och dra mig undan blir min metod att hantera allt som blir

Have A Nice alla och var rädd om varandra !!


%d bloggare gillar detta: