Boogie & Jazz

Avery hamnade ju här av en slump som många vet och därför fick han namnet ”Skräpet”
ganska tidigt då vi bara hade afghanhundarna.
Men eftersom hans blick påminde så mycket om Lisa, som vi varit tvingad att låta somna
2 år innan Avery föddes, så var han bara ett måste även om jag tvekade lite innan han kom.

Efter 10 år med honom så sitter vi nu här efter 2 Veterinärbesök och tusenlappar fattigare
med ett besked som vi absolut inte väntade oss ang den knöl han har i nacken och som
växt en hel del senaste månaden.
Man tog blodprover som vi fick reda på inte var så positiva så han fick lite medicin och en mat
han skulle äta, tyckte Veterinären iaf, som skulle få upp honom i vikt. (Avery höll inte med)
Han åt ca 300gram på 5 dygn + en portion klass en natt, det är allt Mån – Fre
Dom tog även en biopsi på knölen som vi fick svaret på i Onsdags och det var tyvärr då en
elakartad tumör som satt där på halsen.
Har skickat både Blodprov och Biopsi svaret till Uppfödaren som även hon är Veterinär och
kan tyda dessa resultat och tyvärr säger hon ungefär samma sak som Patricio på Vettris säger
till oss idag då vi är tillbaka för att se om det finns något att göra åt saken.
Visst kan man operera säger Patricio, Klinikchef och VD, men frågan är om det gör någon
skillnad då detta även sitter på andra vitala organ.
En KlinikChef och VD som inte tänker på pengarna han kan tjäna utan tänker mer på Avery
och inte utsätta honom för något onödigt. Att ta bort denna knöl hjälper inte helheten då
det finns fler faktorer till hans mående, fortsatt viktnedgång och att han kräks då och då !!

Vi pratade i Onsdags och han var tydlig med att säga att ”Ni bör förbereda er på det värsta”.
Så idag när hans förklaringar, på ca 40 minuter, om Averys tillstånd och vad som sker i
kroppen så vet han att vi är beredd att låta honom gå.
JA vi är beredd att låta honom gå, MEN inte idag utan vi ville avvakta ett litet tag så alla nära
och kära hinner pussa på honom en sista gång.
Veterinären förstår, men talar om att han kan gå från Topp till Bott snabbt men då finns han
där och gav oss tips på hur vi kontaktar honom (Vilken helgledig Veterinär gör det)

Han skickar med oss en stor påse med mat (Julbord som dom sa) som han garanterat kommer
äta, för mat måste han få i sig och sluta droppa så snabbt i vikt.

Summan av den resa vi gjort denna vecka ja den kunde väl varit bättre, ja slutat bättre !!!!
På Måndag kl 13:40 kommer hund himlen att få en ny stjärna och vår flock minskas åter
igen trotts att det bara är 5½ månade sedan vi tappade Jaxon.
Idag är jag glad att jag tog med Jazz hem för annars hade Memphis blivit helt ensam och
hon skulle kanske trivas första veckan, men sen hade hon nog fått det lite trist.

TACK till Bente, Linn och Lotta på Kennel Caravan för denna lilla juvel.
Jag är så glad att Bente inte lät mig ångra mig ang att ta hem Avery,
för jag ångrade mig nog 2 ggr innan han kom till oss Oktober 2012.
Och jag är så glad att ni träffades i Svenstavik en snabbis innan du åkte hem…

Även ett stort TACK till Vettris/Veterinärkliniken Birsta för allt ni gjort, samtalen och just
detta att ni inte tänker på att tjäna pengar i första hand utan tar hand om oss, förklarar
så tom vi vanliga människor förstår.
PATRICIO RIVERA Klinikchef/VD, Leg. Veterinär, Veterinär medicine Doktor onkologi
Samtalen med dig, både telefon och på kliniken har varit så värdefulla.
Det tog oss 1 timme att förstå att vi ska nog boka en tid lite snabbare än vi tänkte oss
eftersom vi absolut inte vill att han ska få en dal och kanske lida på något sätt, det räcker
med slöheten iom att han inte äter som han ska.

Nu hoppas jag att de som är kvar i huset håller sig frisk i några år,
för nu vill jag inte tappa en till på lång tid framöver.

Nu har det gått ett dygn och livet börjar gå tillbaka lite.
Jag, Jossan & Molly har haft det lite tungt detta dygn.
Avery han bara ligger och tittar in i väggen men den som hade det värst är nog Memphis.
Hon kräver närhet hela tiden. Först försvinner Spirit, sen Thelma och nu Jaxon.
Det är 3:e raskompisen som försvinner för henne på de 6 åren hon bott hos oss och det
måste kännas tungt för henne.

Vettris Birsta var helt underbara när det gäller att få en hund att känna sig lugn och trygg.
Jaxon bråkade inte ett dugg som han gjorde på kliniken natten mot tisdagen.
Kanske även han redan visste att det är bäst så här, även om han var piggare och skulle kunna
ställt till en scen även där 🙂
När Djursjukhuset ringde på tisdagmorgon så var det redan klart att jag måste låta honom
somna in så dom lämnade kanylen kvar i bakbenet (han lyckades slita ur fram så dom satt den bak)
Avery & Memphis var med precis som planerat och dom var fram och sniffade på honom precis
när hon sprutade i spruta 2, sen gick dom och la sig på filten vid hans bakdel och bara tittade.
Tidigare har Avery, mest han, gått och letat Thelma & Spirit då vi kommit hem utan dom, men
nu är allt annorlunda precis som jag fick det berättat för mig innan jag beslutade att dom skulle med.
Jag är bombsäker på att dom VET vart Jaxon är denna gång och det har att göra med att dom var
med och såg vad som hände.

DINA Försäkringar kan jag åter igen bara lovorda, dom sköter allt med bravur även denna gång.
Skade regleringen från Djursjukhuset hanterades snabbt å jag hade fakturan igår kväll och dom
tog mer än jag räknade med och ang Livförsäkringen så är den redan på väg då dom fick in intyget
från Vettris igår em. Så skönt att slippa ”bråka” om något liknande just nu (har hört skräckscenarion)

Vi hade två utställningar betald & planerade och dessa 2 löser återbetalning på anmälningsavgiften
utan knussel eller så.
En av dom ”jag känner ju dig så du behöver inte skicka in intyg osv” å det uppskattas för det blir
nog med pappersarbete iaf.

Nu måste livet gå vidare och vi ska försöka återhämta oss från denna allt för snabba händelse
och försöka komma över att han bara var en ungdom som gick allt för tidigt.
Han visade väl inte ett enda tecken på att vara sjuk egentligen och vi kunde inte förutse detta
på något sätt, detta kommer som en chock för de flesta sa veterinären och det är inget man eg
kan göra för att förhindra detta förlopp å ibland går det snabbt och det kan jag skriva under på.

Klockan 11:30 imorgon kommer himlen få en ny stjärna.
En stjärna som precis börjat blomma ut i päls och runt ringen.
En stjärna som kom till oss för 3 år sedan och som växt in i flocken,
fått sin päls och bara ägt oss från dag 1.

På några få timmar förändrades hans hälsotillstånd snabbt, från att
ha varit ute och struttat som vanligt, till att knappt kunna gå, till att
bara ramla ihop och bli liggandes i trapphuset…

Jag ilade till Djursjukhuset med honom och fick en dyster 1a diagnos.
Han tillbringade natten på Djursjukhuset och nu på morgonen ringer
dom tillbaka och när dom säger att man tappar 3dl blod ur hjärtsäcken
+ att ena kammaren inte kunde fungera som den skulle pga dessa
ansamlingar så förstod jag nog redan där vart vi var på väg.

Några timmar senare har hjärtspecialisten gjort ett ultraljud och då
bekräftas allt som sagts på natten, det finns ingen återvändo, han
VAR och ÄR i ett Livshotande läge. Det finns inget att göra tyvärr.

Jag hämtade upp honom vid 15:00 och hjärtsäcken har redan börjat fyllts
upp och gör så att hjärtat fungerar sämre, men det går inte lika snabbt
som igår tack och lov, men händer något akut under natten vet jag vart vi ska.

Det kan även gå så att han bara somnar i natt och inte vakar upp imorgon,
ett hjärtstillestånd är inte omöjligt men vi har lovat honom att om vi hör eller
ser något misstänkt, då åker vi direkt.

Avery & Memphis kommer vara med imorgon eftersom Jaxon är Avery´s stora
förebild just nu. Han har varit så orolig då Jaxon gick ut själv igår, när han var
ute och Jaxon inne, på en promenad då Jaxon och Helena gick bakom i J´s tempo
höll han koll. I natt var han orolig för Jaxon var inte hemma.
När Spirit försvann vart han sig inte lik och samma med Memphis då Thelma
försvann så denna gång ska jag testa om det är som vissa säger då man säger
att dom har nog lättare att förstå om dom får vara med  !!!

Tack Rosi för att jag fick chansen att ta hand om honom.
Vi fick inte chansen att ta de där sista Certet, men vi har såååå mycket
mer än ett Championat att se tillbaka på under dessa 3 år.

Min moster och hennes man är skapligt känd inom Bostonterriervärlden
för sin avel och har skapligt många utmärkelser, priser och även inbjuden
på livstid i The International Boston Terrier Soceiety.

I November -21 avled min moster och hennes man Ivan och jag pratade lite då
om att jag skulle kliva in i kenneln bara för att fortsätta Hemsidan som ett
minne & att se till att Kennelnamnet Yankee´s stannar inom släkten ett tag till.
Tyvärr avlider Ivan lite hastigt och oväntat i Mars -22 och allt ser ut att falla.
Men jag pratar med Ivan´s son och han visste om detta så jag kollar med SKK
hur man ska gå tillväga nu då båda är avlidna.
SKK svarar att om sonen skriver på som dödsboägare så är det inga problem
att få kennelnamnet övertaget i mitt namn. Så vi fixar alla papper och skickar in.

Igår den 19 Maj kommer ett brav från SKK och i det ligger allt jag behöver för
att få veta att Kennelnamnet nu är överlåtet i mitt namn.
Det var ganska bra i tiden också, jag fick brevet dagen innan Ivan ska begravas.

Tyvärr kunde jag inte vara med på begravningen idag kl 14:00,
men alla tankar är med Ivans son med fru och alla närvarande.

Ja nu är utställningarna på G och vi är skitglada ….

Mr Jaxon och jag var ju till Bjurholm och gissa om det blev mersmak på detta med honom i snöret.
Det saknas ju bara ett Cert och på ett sätt hoppas jag att det tar lite tid innan det landar för han var
så kul att ställa och det var ännu roligare att läsa den fina kritiken domaren skrev 🙂

Men nu har vi Högbo framför oss i September och hoppas att vädret är med oss annars tror jag vi
stannar hemma för att åka 20+ mil, sätta upp ett tält i regn och sen skita ner den nybadade pälsen
har jag tröttnat på för länge länge sedan 😉
Så håll alla tummar att det blir fint väder !!!!

Sen är det SvVK Norra som har sin årliga Oktober utställning i Timrå (SKK är inställt) så då kommer
vi testa inomhus för första gången sedan den lilla lilla ringen i Klass Arena där han blev BIS 4.
Där kommer även Memphis att få vara med och då för första gången i Championklass.
För varför ska bara Mr Jaxon få vara ute på det roliga, det är hennes tur också nu !!!

DET var vad vi hade planerat nu innan vintern slår till !!!!

Som alltid, långt mellan gångerna man skriver. Nu i dessa tider då utställning och Lc
inte finns blir det inte mycket att skriva om eg…. (fast det finns säkert massor)

Som överskriften skvallrar om så är det idag 1 år sedan vi var tvingad att lämna tillbaka
Thelma och försöka klara oss utan henne. Det har varit ett tråkigt år även fast vi haft 3
kvar hos oss, det blir liksom inte samma sak utan detta svarta yrväder.
Det märks även på hundarna och mest på Avery för dom två var i princip ihop jämt.
Idag ligger Avery mest för sig själv, han har lagt sig till med lite dumheter som aldrig
fanns på kartan innan. Först Spirit och sen Thelma, så klart rasar hans värld ihop lite…

Kan än idag se hur glad hon var den där dagen, jag kommer ur garaget med bilen, hon och Jossan
har tagit en promenad och hon står och viftar på svansen då hon ser bilen som hon älskar.
Vi tar en sista sväng med henne innan vi går in på kliniken och hon struttar på som hon alltid gjort.
(Medicinen gjorde det den skulle den dagen så jag visste att allt var en illusion)
Väl inne så började hon stressa som alltid och man ser hur lungorna inte pallar och hjärtat pumpar.
Men tack och lov fick hon somna in snabbare än vad jag varit med om innan, det var ingen ”onödig”
väntan utan helt perfekt avvägt av personalen !!!!
Även fast jag VISSTE att detta var det bästa för henne så var detta det värsta jag gjort.
Tårarna kom, men inte så som jag trodde, det var samlat just DÅ, men sen kom vi hem ……..

Vi fick oss ett litet skratt iaf innan vi kliver upp från golvet där hon nu ligger. Vi som känner Thelma
vet ju att hon var en jäkel på att få sista ordet, det var liksom som om hon bara visste att HON skulle
ha sista ordet oavsett om man skällde på henne eller vad det nu var.
Precis då vi ska resa oss upp känner vi att det luktar ”prutt”, då har hon släppt ur sig lite halv lös skit
å det var väl hennes sätt att få sista ordet även denna sista gång.
(jo jag vet vad det beror på, men hela situationen och att det var Thelma var lite kul i det hela)

Att sen hämta upp urnan, DET var fasen värre än själv stunden då hon somnade in.
DÅ visste man att detta var bäst för henne, men när urnan kom tillbaka så blev det
så ”verkligt” att hon kommer aldrig mer tillbaka och då kom käftsmällen !!!!
Å det var samma med Spirit, när urnan kom i den lilla papperskassen, då kom det.

Well Well, det var 2020 i mitt perspektiv, en saknad som heter duga + denna jävla
sjuka som går och ställer till så vi inte får ställa Jaxon eller att Avery inte fick springa
sitt sista år på LC, eller hoppar man över 2020 och låter dom vara 7 år ett extra år då
vi faktiskt tappat ett helt år 😛
—————————————————
Slut Ord.
Detta inlägg skrev jag för en vecka sedan för jag visste att jag inte skulle klara det idag, men
i natt då jag kom hem från jobbet, helt ovetandes om att det var den 19:e så kollar jag på ”Minnen”
på Facebook å då brast det, strax efter kom Jossans kort som hon fotade innan jag kom ur garaget
med bilen, å då var det bara lämna datorn ett tag.
Nu ska vi iaf packa ihop och dra till vagnen, vad passar bättre än att vara där idag !!!
Jag hoppas Thelma letar reda på oss, för ikväll brinner ett Ljus ute för henne !!!

Det var ju ett tag sedan nu, närmare bestämt sedan Februari då vi var tvungen
att lämna tillbaka Thelma.
Kände absolut inte för att skriva eller ens se denna blogg och dessa inlägg men
nu efter 10 månader så känns det väl lite mer ”OK” att titta och skriva här igen…..

Men Men, Julen har nu passerat och dax att summera denna helg och detta jä*la år.
Eller sammanfatta året, ja det går väl snabbt eftersom utställningar och LC sket
totalt pga denna Corona.

Vi som hade planer på att ställa Jaxon nu när han visade sig så underbart på InOffen
och blev BIS4, han var såååå kul att springa med och han visade sig själv så jag såg
fram emot detta men …………………………

Avery då, för honom hade vi planen att åka på LC lite mer och lite längre än vad vi
gjort innan eftersom han älskade detta och det var hans sista år han fick springa.
Men vad händer?????????????? Eller får man ett år tillgodo på LC nu kanske?? 😛
Så detta hundår sket sig BIG TIME, nu får vi hoppas att 2021 blir ett bättre år på
alla tänkbara sätt !!!

Sen flöt väl allt på undersommaren och vi gjorde iaf en resa söderut, alla hundar
+ husvagnen, hittade en camping i Örebro då Linköping och NärCon blev inställt.
Passade på att hälsa på Moster som jag inte sett på mååånga mååååånga år och
det var nog bästa resan på många år …

Nu har julen snart passerat och sammanfattar den som ganska lyckad eftersom
jag fick rå om Jossan och då passade vi på att dra till vagnen.
Jan, Avery och Memphis åkte upp redan på Tisdagen och pimpade vagnen lite
så det skulle bli lite julstämning, på onsdag hämtade jag Jossan & Jaxon för att
sen fira julen…
Jossan tröttnade dock på vagnen så hon åkte hem och jag och Jaxon stannar
kvar tills imorgon Söndag då vi måste hem och shoppa lite (och duscha) 🙂
Plus att Memphis måste få sitt försenade JulBad innan jag börjar jobba igen
på Tisdag em 17:00

Men Jaxon och husvagn, ja jag tror inte jag har haft med mig någon av hundarna
och dom varit lika cool som honom.
Han bara kliver in och ÄR som bara han kan. Vill han ut så kan man inte missa när
han talar om detta genom att ställa sig framför dörren och bara titta in i den.
Å som alltid, han går och pinkar och sen är han nöjd och tror att han ska få gå in,
men den går inte, har han dragit ut mig ska han få gå lite 🙂

Sen när vi är ute och går, ja då kan han gå gå gå gå och gå, finns nog inget stopp på honom,
Men idag gjorde vi en liten avvikare, vi gick ut på ängen, trampade på där som fan och han blev TRÖTT.
Sen att jag blev totalt slut är en helt annan sak 😛

Det absolut roligaste efter vägen var nog ett par tjurar som stod uppe i en hage.
Han hade sett dom och haft Stare Down med dom tidigare på dagen, men ikväll trodde han
väl att han kunde vinna eftersom dom inte såg honom
(vilket dom säkert inte gjorde, men Jaxon såg knappast dom heller bara kände lukten)
Det slutade med att han frustade till, sprätte som han bara han kan och sen travade han iväg…
(Här står han och stirrar i riktningen där dom var, jag såg ögonen från pannlampans sken)

Men nu är det väl dax att packa ihop kroppen, stoppa ner lite saker i lådan för hemfärd imorgon.
Jag tror vi kommer sakna vagnen lite för det är ganska lugnt och fridfullt här ute mitt i ingenting.
Men det är ju snart helg igen, kanske blir en resa snart igen då man sett nya schemat som blir.

Ha ett gott slut alla och ett Gott Nytt År !!!

Så har det gått ett dygn och vi sitter här i vagnen och försöker smälta det
som skedde igår.
Igår sa vi att det var kanske lite korkat att dra hit eftersom saknaden av
Thelma skulle göra sig extra påmind i detta trånga utrymme.
Men det var precis som om hon var med för hon och Jaxon ligger alltid bak
och ingen annan får komma dit.
Igår var det ungefär så, bara det att Thelma saknades. Jaxon låg och tog
upp hela baksängen medans M & A fick ligga på golvet eller soffan fram.

Jag har läst alla kommentarer på min Facebooktråd nu och tackar er alla
för hjärtan och det som skrivits.
Vissa vet mer om Thelma än andra, vad hon betytt för mig men jag tror alla
fattar idag att hon och Lisa var min länk mellan Liv & Dö ett tag.

En annan kommentar måste jag också få rätta till, jag hade berättat om
vad Thelma varit med om och att hon fått ett bra liv nu.
Det hon menade var INTE Thelma utan det var Lisa som blev ihopblandad.
Thelma har varit hos mig sedan hon var 10 Veckor och har haft det jättebra
i sitt uppväxthem, Lisa däremot hade det inte så bra under sina 3 första år…

ALLA mina hundar betyder lika mycket så ni vet, men Thelma & Lisa
kommer alltid att ha den där lilla procenten extra kärlek för att dom var
just de hundar dom var och ”tog hand om mig”.

Jag vet att vi gjorde rätt i att ta detta beslut nu för i helgen blev hon som
sagt sämre, jag såg att det kom blod och jag visste att vi kan inte öka på
dosen mer eftersom det inte skulle hålla då det gick så snabbt att gå från
bra till dåligt.

Tog upp henne på 2+2 igen på Söndag och bestämde oss för att kontakta
Djursjukhuset och beställa tid så hon fick somna in.
Redan på Tisdag visar det sig att 2+2 inte hade någon större effekt då hon
börjar hosta igen.
Andningen hos en frisk hund ska ligga på 15-18 andetag/ minut och
Thelma låg inte under 28 . Så som ni förstår, det var nödvändigt att göra
detta, jag hade inte så många val.
Jag greppade efter de där halmstrået för 3 veckor sedan då vi var in, men
jag visste att det var ett halmstrå och redan då började jag stålsätta mig för
det som kanske skulle komma.
För hur det än var så hade man väl en förhoppning, men jag vågade inte
tro och det är väl just därför jag känner mig så ”lugn” just nu, inte som när
Spirit försvann eftersom jag inte han ”förbereda mig” alls den gången, där
var snabba beslut på 2-3 dagar.
MEN Thelma har fått haft ett bra liv som Uppfödare Jana sagt till mig, och
fler har sagt det också, hon har varit frisk som en nötkärna utan skavanker
mer än en söndersliten sporre.

Snart återgår vi in i vår skyddade värld i husvagnen, det är faktiskt ganska
skönt att vara här nu, ta de 3 och gå ut med och en Avery som hela tiden
tittar bakom sig, vilket han aldrig gjort innan.
Det känns lite som om vi nu har sällskap på promenaden, ett sällskap
som bara Avery kan se.

Till Sist vill jag bara säga TACK till Jana & Bosse på Jangel´s för att jag fick
chansen att få ta hand om henne.
Efter att ha sett Klara och LeRoy sa jag till Bosse tror jag det var att ”En
sån vill jag också ha”. Frågade lite då & då om dom inte skulle göra om
Indra/Elvis men inget riktigt svar. Sen en dag, då får jag reda på att dom ska
göra om detta och erbjuder mig en valp.
Sen när kullen föds, då blir dom bara två och där försvann mitt hopp, det
var ju så fina barn i förra kullen så jag såg min chans rulla då det säkert
(övertygad om detta) fanns uppfödare eller utställare på kö för att få från
denna parning 🙁
Men jag kände mig ganska nöjd då jag fick åka ner och titta på valparna
och då förstod jag att jag skulle faktiskt få köpa en av dessa.

Som Maria skrev i min tråd igår:
”Hon hade ett fint syfte här på jorden – att lyfta Dig” å det var nog så
Men nu var det dax att lämna tillbaka henne.