Nu har det gått ett dygn och livet börjar gå tillbaka lite.
Jag, Jossan & Molly har haft det lite tungt detta dygn.
Avery han bara ligger och tittar in i väggen men den som hade det värst är nog Memphis.
Hon kräver närhet hela tiden. Först försvinner Spirit, sen Thelma och nu Jaxon.
Det är 3:e raskompisen som försvinner för henne på de 6 åren hon bott hos oss och det
måste kännas tungt för henne.

Vettris Birsta var helt underbara när det gäller att få en hund att känna sig lugn och trygg.
Jaxon bråkade inte ett dugg som han gjorde på kliniken natten mot tisdagen.
Kanske även han redan visste att det är bäst så här, även om han var piggare och skulle kunna
ställt till en scen även där 🙂
När Djursjukhuset ringde på tisdagmorgon så var det redan klart att jag måste låta honom
somna in så dom lämnade kanylen kvar i bakbenet (han lyckades slita ur fram så dom satt den bak)
Avery & Memphis var med precis som planerat och dom var fram och sniffade på honom precis
när hon sprutade i spruta 2, sen gick dom och la sig på filten vid hans bakdel och bara tittade.
Tidigare har Avery, mest han, gått och letat Thelma & Spirit då vi kommit hem utan dom, men
nu är allt annorlunda precis som jag fick det berättat för mig innan jag beslutade att dom skulle med.
Jag är bombsäker på att dom VET vart Jaxon är denna gång och det har att göra med att dom var
med och såg vad som hände.

DINA Försäkringar kan jag åter igen bara lovorda, dom sköter allt med bravur även denna gång.
Skade regleringen från Djursjukhuset hanterades snabbt å jag hade fakturan igår kväll och dom
tog mer än jag räknade med och ang Livförsäkringen så är den redan på väg då dom fick in intyget
från Vettris igår em. Så skönt att slippa ”bråka” om något liknande just nu (har hört skräckscenarion)

Vi hade två utställningar betald & planerade och dessa 2 löser återbetalning på anmälningsavgiften
utan knussel eller så.
En av dom ”jag känner ju dig så du behöver inte skicka in intyg osv” å det uppskattas för det blir
nog med pappersarbete iaf.

Nu måste livet gå vidare och vi ska försöka återhämta oss från denna allt för snabba händelse
och försöka komma över att han bara var en ungdom som gick allt för tidigt.
Han visade väl inte ett enda tecken på att vara sjuk egentligen och vi kunde inte förutse detta
på något sätt, detta kommer som en chock för de flesta sa veterinären och det är inget man eg
kan göra för att förhindra detta förlopp å ibland går det snabbt och det kan jag skriva under på.