Så har det gått ett dygn och vi sitter här i vagnen och försöker smälta det
som skedde igår.
Igår sa vi att det var kanske lite korkat att dra hit eftersom saknaden av
Thelma skulle göra sig extra påmind i detta trånga utrymme.
Men det var precis som om hon var med för hon och Jaxon ligger alltid bak
och ingen annan får komma dit.
Igår var det ungefär så, bara det att Thelma saknades. Jaxon låg och tog
upp hela baksängen medans M & A fick ligga på golvet eller soffan fram.

Jag har läst alla kommentarer på min Facebooktråd nu och tackar er alla
för hjärtan och det som skrivits.
Vissa vet mer om Thelma än andra, vad hon betytt för mig men jag tror alla
fattar idag att hon och Lisa var min länk mellan Liv & Dö ett tag.

En annan kommentar måste jag också få rätta till, jag hade berättat om
vad Thelma varit med om och att hon fått ett bra liv nu.
Det hon menade var INTE Thelma utan det var Lisa som blev ihopblandad.
Thelma har varit hos mig sedan hon var 10 Veckor och har haft det jättebra
i sitt uppväxthem, Lisa däremot hade det inte så bra under sina 3 första år…

ALLA mina hundar betyder lika mycket så ni vet, men Thelma & Lisa
kommer alltid att ha den där lilla procenten extra kärlek för att dom var
just de hundar dom var och ”tog hand om mig”.

Jag vet att vi gjorde rätt i att ta detta beslut nu för i helgen blev hon som
sagt sämre, jag såg att det kom blod och jag visste att vi kan inte öka på
dosen mer eftersom det inte skulle hålla då det gick så snabbt att gå från
bra till dåligt.

Tog upp henne på 2+2 igen på Söndag och bestämde oss för att kontakta
Djursjukhuset och beställa tid så hon fick somna in.
Redan på Tisdag visar det sig att 2+2 inte hade någon större effekt då hon
börjar hosta igen.
Andningen hos en frisk hund ska ligga på 15-18 andetag/ minut och
Thelma låg inte under 28 . Så som ni förstår, det var nödvändigt att göra
detta, jag hade inte så många val.
Jag greppade efter de där halmstrået för 3 veckor sedan då vi var in, men
jag visste att det var ett halmstrå och redan då började jag stålsätta mig för
det som kanske skulle komma.
För hur det än var så hade man väl en förhoppning, men jag vågade inte
tro och det är väl just därför jag känner mig så ”lugn” just nu, inte som när
Spirit försvann eftersom jag inte han ”förbereda mig” alls den gången, där
var snabba beslut på 2-3 dagar.
MEN Thelma har fått haft ett bra liv som Uppfödare Jana sagt till mig, och
fler har sagt det också, hon har varit frisk som en nötkärna utan skavanker
mer än en söndersliten sporre.

Snart återgår vi in i vår skyddade värld i husvagnen, det är faktiskt ganska
skönt att vara här nu, ta de 3 och gå ut med och en Avery som hela tiden
tittar bakom sig, vilket han aldrig gjort innan.
Det känns lite som om vi nu har sällskap på promenaden, ett sällskap
som bara Avery kan se.

Till Sist vill jag bara säga TACK till Jana & Bosse på Jangel´s för att jag fick
chansen att få ta hand om henne.
Efter att ha sett Klara och LeRoy sa jag till Bosse tror jag det var att ”En
sån vill jag också ha”. Frågade lite då & då om dom inte skulle göra om
Indra/Elvis men inget riktigt svar. Sen en dag, då får jag reda på att dom ska
göra om detta och erbjuder mig en valp.
Sen när kullen föds, då blir dom bara två och där försvann mitt hopp, det
var ju så fina barn i förra kullen så jag såg min chans rulla då det säkert
(övertygad om detta) fanns uppfödare eller utställare på kö för att få från
denna parning 🙁
Men jag kände mig ganska nöjd då jag fick åka ner och titta på valparna
och då förstod jag att jag skulle faktiskt få köpa en av dessa.

Som Maria skrev i min tråd igår:
”Hon hade ett fint syfte här på jorden – att lyfta Dig” å det var nog så
Men nu var det dax att lämna tillbaka henne.