Så har vi landat lite i vad som kanske skall komma och kan skriva av mig
lite om alla känslor runt detta……

Thelma har ju som sagt hosta i 4-5 dagar/nätter men vi tänkte att vi väntar
ut lite och ser om det blir någon förbättring.
Tyvärr blev det inte bättre så jag beställer en tid och den natten hostade
hon ännu mer så helt klart rätt beslut att boka en tid.

Veterinären ställer lite frågor och hamnar ganska snabbt med stetoskopet
på bröstkorgen, sen skickas hon på röntgen och säger att det ganska säkert
är hjärtat och vätska i lungorna. Hon kommer tillbaka en liten stund senare
och bekräftar detta.
DÄR OCH DÅ målar man upp den värsta bilden man kan i skallen, men efter
litet samtal med Veterinären så lugnar jag mig lite. Och sen får jag PM från
andra som haft liknande å jag lugnar mig lite (Tack till er)

Jag får ett papper i handen där det finns instruktioner och info, det står bla
att ”man ska se en förbättring redan första dygnet”
Jo tjena tänker jag, men ojojoj vilken skillnad…
Hon är Piggare och hon hostar inte som dagen innan, men man ser ju att
hon är tagen av allt hostande. Dag 3 är hon ännu piggare och hon är med
och busar lite i hundgården. (jag bromsar henne till sist)
Men inatt har hon hostat lite mer igen även om hon är piggare så jag
hoppas att det inte går åt fel håll nu.
Vi ska tillbaka till Veterinären imorgon och då blir det säkert en ny röntgen
som kanske kan visa om hennes hosta beror på vätska eller om det är något
annat.

Jag vet att jag just nu har Thelma på lite ”Lånad Tid”. Hon är snart 13 år och
kanske åldern tar ut sin rätt. MEN hon är så jävla pigg i övrigt så jag måste
ge henne denna chans, men ser jag att detta inte hjälper och blir ”bättre”,
att vi kan hålla det i schack, så vet jag vad som måste göras även om min
värld rasar.
Thelma och Lisa var mitt stöd i en mycket mörk period i livet, efter att ha
jobbat hela mitt liv efter att jag gjorde lumpen så blev jag sjukskriven, en
sjukskrivning som kändes som en kniv i ryggen, jag dog väl lite där.
Men då kommer Thelma in i mitt liv, och senare Lisa, så jag fick något att
göra, livet fick en mening igen och allt var inte nattsvart.
Hade inte dom kommit just då så hade jag nog inte varit där jag är idag, det
var många konstiga tankar i mitt huvud då, å att söka hjälp fr dessa det
fanns inte..
Men min hjälp hette Thelma och Lisa och idag är vi på banan igen !!
Så nu hoppas jag och ber till någon att allt visar att det blivit bättre
imorgon, annars kanske vi måste åka hem och fundera lite på framtiden.