Så var det dax igen att ta ett farväl, ett farväl som jag inte trodde skulle komma
så här ”tidigt”, men du blev dålig och sen gick det fort.
Du fick medicin eftersom veterinären sett att de röda och vita blodkropparna
slåss i dig så tyder det på en infektion, men dessa piller gjorde absolut inget för dig.
När kramperna kom natten mot söndag och du inte äter längre, om det inte är korv,
köttbullar och lövbiff (som du såkart fick till middag på söndagskvällen) då vet vi att
något är fel, din lilla kropp håller på att stänga ner då du inte äter, blir smalare, ostadig
på bakbenen, flåsar mer och mer och allmänt slö.
Din blick som alltid varit så levande, den är tom och den där gnistan fanns inte kvar.

Jag tänkte lägga pengar på att göra den där utredningen som Veterinären pratade om,
men efter samtal med L så inser även jag att det är nog bäst att göra detta NU och inte
senare då hon fått en massa mediciner och skit och kanske blir ännu sämre.
Finns säkert de som inte håller med mig i ”Hellre lite tidigt än Lite för sent” men jag bryr
mig inte eftersom hunden går före mitt ”Jag vill ha henne kvar ett tag till”

Det kommer bli så tomt utan dig, det kommer bli tomt utan en tik som svansar efter
mig vart jag än går, Boogie kommer ställas inför ännu en prövning då Memphis är hans
idol och den han tyr sig till i ALLT utom bus. 2a gången det sker en förändring för honom
nu, den första var att Jossan flyttade så detta behövde han inte just nu (och inte jag heller)

Det är ju lite overkligt att du för två veckor sedan var med i Mohed och pigg och nu är läget som det är.
Men jag borde ju vara van med detta nu, det har ju gått så snabbt med både Jaxon & Avery nyligen.
Men det är som det är, bara gilla läget och se tillbaka på det liv vi haft sedan du kom hit som 3 åring.
Vi fick ju iaf 8½ år ihop och jag kommer minnas dessa år med värme, kärlek och glädje.

Nu är du där uppe och tar hand om dina kompisar, Spirit, Jaxon, Thelma, Avery och kanske hittar du
igen några av dina syskon och barn där uppe.

Efter denna dag kommer INGET att bli sig likt i detta hushåll det vet jag redan nu, men livet går väl
vidare sägs det, men detta kommer bli en stor omställning eftersom tikarna har haft en väldigt stor
betydelse för mig. Nu har jag ingen tik kvar så ………

Tack För Alla År Prinsessan 2.0
Tack till Madeleine för att du lät mig ta hand om henne.
Tack Jana & Bosse för att jag fick äga en till av era underbara hundar.

Jossan gjorde ett collage från hundgården, tänkte dom skulle få vara lös en
gång till och strosa på ihop innan det var dax att åka till Veterinären.

Och som avslutning, min sista bild som jag alltid tar och där man kan fånga
personligheten. Äntligen lyser det lite i hennes ögon även om det var ”fel” tillfälle.
Men hon släppte livet ganska snabbt och utan att kämpa emot.
Så vi tror att hon visste redan då vi gick in i rummet vad som skulle hända,
hon var nog redo att släppa oss och möta alla sina kompisar där ovan molnen.