Archive for » november, 2018 «

Vår Saga

Eftersom jag vet att när denna dag kommer så kan jag inte skriva eller ens tänka så jag har tjuvstartat lite redan idag.

Lite musik till all text?
Jag lyssnade på denna då jag skrev och känner lite lugn..

Spirit kom, precis som Lisa och Memphis, till oss som 3 åring och var väl ingen hund som gjorde mycket väsen av sig. Han gjorde som alla andra, bara klampade in och bodde här efter några dagar.
Jag hade ju Lisa och Thelma i huset vid den tidpunkten, tack och lov, men jag hade ingen riktig ledare för flocken eftersom Lisa var som hon var. Hon skötte det jättebra som oftast efter att hon bott in sig ett år, men det var de där gångerna det slog runt för henne, jag tror allt svartnade för henne och det ”Tidigare livet” (hatar det ordet egentligen) gjorde sig påmind.
Hon kallades Häxa Surtant av just den anledningen.

Spirit såg jag inte direkt som en ledare för flocken, men på något sätt så kompade han och Lisa jättebra ihop, Spirit växte i pondus.
Så den dagen Lisa var borta var det lite rörigt ett tag, men så klev Spirit in, å jag minns den dagen än idag. Thelma har temperament men när hon försökte sätta sig upp mot Spirit då fick hon ge sig. Han gick bara fram och tittade på henne så var det över. Sen den dagen har hon ALDRIG sagt något åt honom.
Spirit har ju även haft stort inflytande på Avery, för Avery stannar upp då Spirit kliver in i rummet (om han ”bråkat” med någon) och bara går.
Spirit har kört ”Tasspåläggning” på Avery då han gått förbi och Avery vaktat matskålarna som stod på bänken.
Då gick det snabbt, jag stod typ 1 meter ifrån och jag han fasen inte med då Spirit la tassen på ryggen, drar ner honom i golvet och ställer sig över honom och TITTAR djupt in i ögonen.
Inser i efterhand att det hade kunnat sluta riktigt illa, men Avery är inte korkad (han bara låter oss tro det ibland) han fattar signalen snabbt och viker bort blicken och Spirit kliver av honom och Avery går till sin plats.

Spirit har ALLTID varit den som styrt upp allt de ggr jag inte hunnit med, han går emellan och styr av allt grupp. Ligger Thelma i sängen får ingen röra henne, gör man det så hör man ett djupt morrande, men när Spirit var på topp då var det som att han kom in och titta på Thelma och bad henne lugna ner sig.

Han vart ingen stjärna i ringen och ni som sett honom på LC banan har nog mer skrattat åt honom än att beundrat hans teknik. Det har jag iaf 🙂
Han kanske har fullföljt 2-3 lopp och de andra har han liksom stannat upp och funderat på vad i hela världen sysslar jag med, sen vänder han och går åt andra hållet (för mig sett då)
Vet inte hur många ggr jag jagat honom på LC banan efter att hans partner gått i mål.
EN gång gjorde han och Thelma ett jättefint lopp, Söderhamn, men iom att linan trasslade och vi skulle köra omstart på banan var det rökt, han sprang inte en meter !!!

Vi har så oerhört många minnen, jag har så mycket att tacka denna hund för å just nu, 2 dagar innan, vet jag fasen inte hur det ska bli.
Spirit har varit klippan i denna flock, man har kunnat stoppa in vilken hund som helst och han har sagt till om det inte är rätt sätt av de andra.
Jag vill ha honom pigg, frisk och så för jag behöver hans hjälp att tämja Jaxon in i familjen som vi vill ha honom.
Men nu får vi klara oss själva, du har faktiskt gjort så mycket i ditt liv som ingen kan förstå.

Alla medaljer har en baksida och vår baksida närmade sig snabbt. Spirits kropp har sagt stopp ganska snabbt, det går utför i ett rasande tempo nu. Benen bär inte alla dagar och han ligger mest bara och sover då han är inne.
Känner lite att det inte är ett värdigt liv för en hund som varit så full i fan i hela sitt liv.
Jag har fått 9½ år med dig, du har givit allt du kunnat och nu måste jag ta mitt ansvar det vet jag, men det är så svårt så svårt.

TACK till dig Lena för att jag fick äran att ta hand om denna KUNG för du fattar nog aldrig vad han har gjort för mig och hela denna flock.
Livet hos oss kommer aldrig bli sig likt efter denna förlust.

Torsdag 15 November.
Nu är det gjort, nu har du inga problem längre älskade vän.

Han gick in som han aldrig gjort förr. Lugn och sansad, fick sin lugnande och kämpade in i det sista för att inte lägga sig.
Tjurskalle som han är, Veterinären var in och funderade på om han skulle få lite till, men strax efter kapitulerade han och sen gick allt lugnt och stilla.
Nu finns delar av honom i skåpet och om 1-2 veckor är han tillbaka från kremeringen.
Han somnade in på min arm och hand på golvet, ville inte flytta honom.
Men när allt var klart lyfte jag upp honom på bordet med fällen för jag tänkte inte lämna honom ensam på ett kallt golv.

  • VÅR SPONSOR

%d bloggare gillar detta: