Jag har ju haft Jossan hos mej nu sen skolavslutningen med undantag av
några dagar och det är ganska skönt på många sätt då hon är nere..
Jag har sällskap, jag har hundvakt, någon att äta med osv, men det roligaste
av allt är nog att hon börjar involvera sig i hundarna mer och mer nu, i början
fick man nästan tvinga henne att gå ut med dom. Men nu går hon nästan utan
protest om man ber henne. Sen när man kommer till baden så får jag bada å sen
sätter jag mej och fönar, efter en sida kan jag behöva röra lite på mej,då ropar
jag bara på Jossan så kommer hon och tar över.

Ganska kul också att hon gör ett bra jobb med pälsen, lite ”fusk” blir det väl
men det kunde varit värre och jag vet att hon kommer att lära sig detta innan
nästa sommar då det förhoppningsvis blir ett eget ansvar för henne då hon
flyttar ner för att gå i skolan, men mer om det senare !!!

Att Anneli T var trött i Söndags å satt sig i bilen för att ”vila” lite visste jag.
Men det fanns en till i bilen som var ganska trött och ni som sett på Spirits
sida på hemsidan så vet ni att han kan sova hur som helst och kanske vart
som  helst !! Här kommer iaf söndagens sovplats och ställning !!!

Tur nycklarna inte satt i bilen, för då kanske han startat och styrt hem över 🙂

Ett litet tillägg till gårdagens inlägg ang träning kan jag åxå passa på att skriva …
Det är ju skitsvårt att få Spirit & Thelma att springa med fart nu när dom är  lös,
det gick mycket lättare då Lisa fanns med i bilden, då var T & S harar som Lisa jagade.
Men vi måste väl försöka klara oss utan henne nu och försöka hitta på något annat sätt
att få dessa 2 att springa. Vet inte hur (förutom cyckling då) men vi kommer säkert på
ett bra sätt med tiden ….

Så närmar sig slutet för denna utställnings helg å det känns ganska bra.
Hade lite främmande Jessica´s kennelflicka Helen och hennes söta Offra
som skulle ställas här i Sundsvall båda dagarna.
Jag fick äran att ställa henne i helgen på hennes premiär.
Jag hade väl eg inga större förhoppningar på detta eftersom jag ställt Borzoi
en ell kanske 2 ggr innan, men Offra klarade detta nästan själv så vi tog och
la beslag på BIM & CERT både på SvVK & SKK i helgen 🙂

Thelma och Spirit var nog inte i riktigt form denna helg för det var inte mycket
som stämde för det paret, men vad gör det, jag har samma hundar med mej hem
som jag hade när jag kom å jag älskar dom lika mycket iaf !!!!

Thelma är ju skendräktig (som vanligt efter löpet) så hon var några kilon för tung
å det ”drog ju ner henne lite i skiten”. Hennes höftknölar var knappt synliga och
då hon sprang såg hon bara ”tung” ut så nu är det motion & light foder som gäller.

Spirit trodde jag var i bra form både Lör & Sön, han var jättefin då vi ställde upp utanför
ringen och då jag ställde upp honom, men sen gick vi in i ringen och vi sprang första varvet
var han jättefin men sen var det precis som om bensinen tog slut och han sackade och ville
inte vara med mer så tyvärr så fick han 2:a på söndag och placerade sig 3:a i öppen på lördag.

MEN det var ganska fina kritiker på båda två båda dagarna så jag klagar inte.
Det roligaste var nog alla som kom i helgen och talade om va fin Thelma & Spirit var i pälsen,
att dom var välskött och blanka och fina. Att även få det i kritiken var väl även det ett bevis på
att K9 produkterna verkligen fungerar…..

Nu kommer jag inte att deppa ihop för dessa resultat utan nu tar vi nya tag och ser framåt.
Om 2 veckor har vi ett LC Prov i Söderhamn å veckan efter tar vi en utställning i Avesta.
Bara att sätta igång att motionera med lösspring och cykel under dessa veckor, sen ska alla få se
en smal och fin Thelma med kondition och en Spirit som orkar springa som tusan !!!

Spirit slöar på bordet i väntan på att få visa upp sig …

Så sant som det är skrivet ovan. Kom hem sent inatt (eller tidigt i morse kanske det var)
Somnade runt 4 tiden och vaknade kl 08.30 av att jag låg på sidan med Thelma framför
bröstkorgen och huvudet på kudde 2 och Spirit låg i knävecken och drömde lite så man
fick lite tassar i rumpan då & då, men vad gör det då det är dom som sparkar på en å jag
var väl lite glad eftersom dom VILLE sova lite med mej vilket dom inte gör normalt nu.

Började dagen med att städa ut allt skit efter ommöbleringen, kastade en massa, bar ner
lite i förrådet så att vi slipper ha hinderbana inne.
Allt blev SKITBRA och enligt planerna utom en enda sak, den viktigaste detaljen till att
jag tog mej för och gjorde denna möblering…
Hade fått tag på ett höj/sänkbart bord som jag skulle ha då jag fönade T & L, vad jag inte
tänkte på då jag hämtade bordet var att kolven som skivan sätts fast i var 1.10 från golvet.
Så det blev lite högt även om man skaffade en barstol, å det körde sig även på fönen, körde
jag den i topp så blir det för tätt mellan blås & päls. Så nu ska det UT och jag ska hitta ett
annat bort, å gärna ett höj/sänkbart igen…

På EM var jag less på att sitta inne och att bara ta de vanliga svängarna med hundarna så vi
lastade in oss i bilen och drog upp till Sidsjön. Tog ett halvt varv runt sjön i lugnt tempo innan
jag kom på att vi glömt vattenflaskan å Thelma började flåsa som en galning. Vänder tillbaka
motbilen och rätt som det är så tvärstannar både T & S och deras ögon är som golfbollar, fattar
snabbt vad dom sett …. Under första delen av denna stig är det änder i överflöd å både T & S var
nog fågelhundar i sina tidigare liv, för dom vill gärna jaga alla änder, men efter ett tag brydde
dom sig inte tills detta ögonblick då dom har en svan på 10 meters avstånd !!!!!!!
Thelma är ju värst å hon går på och skuttar & skäller som en galning medans Spirit står och
försöker hypnotisera svanen att komma rakt in i hans mun …
Men det fungerade ju inget oavsett vad dom gjorde så efter några minuter tyckte dom att det
var dax att gå till bilen !!!

I morgon ska vi ta med oss vattenflaskan om det blir fint väder, å då ska vi ta hela varvet runt sjön !!!

Nu har både Spirit & Thelma fått ett bad igen å eftersom det snart är dax för
utställning så behöver dom trimmas igen, så jag ringare Eva och kollar om hon
har tid å det var inget problem så vi åker upp vid 15 idag för att klippa lite.

Klippningen var inget problem å sen var det bara det roliga kvar tyckte alla djuren.
Thelma & Spirit hade träffat ZaZa & City innan och under trimningen ..
City blev nog lite småkär i Spirit, ni skulle sett henne, å Spirit han låg bara å fattade ingenting
ell inte brydde sig …Då vi släppte ut alla i hundgården gick det undan vill jag lova, efter ett tag
kom jag på att jag hade ju videokamera i mobilen så det såg ut så här, å vem är i täten ??
Thelma såklart, vem annars !!!

I klippet hör man Eva säga: ”man ser inte vem som är vem”, jag visste att Thelma
var först eftersom hon ALLTID tar den rollen att vara ”Hare” annars hade jag nog
åxå funderat. Okey guldfärgade City inte svårt, men de 3 svarta hundarna var ganska
lik varandra i dessa farter 🙂

Så var det lite utställnings tankar ….

SPIRIT:
Ja där finns väl inte så mycket att säga, bara att köra på med honom eftersom jag fått
upp honom i vikt igen efter 2 tikars löp.
Hoppas bara att han kommit över vurpan jag drog med honom i sist vi ställde där.
Eva gav mej lite tips om hur jag skulle ställa honom å dessa råd tackar jag mycket för och ska
träna hårt med detta i veckan ….

THELMA:
Ja vad ska man säga om den lilla fröken … Hon har i vanlig ordning börjat öka i vikt efter
löpet, skendräktig nu som en liten flodhäst .. Pratade med Bosse i förra veckan å då var
hon på gång, men då såg man iaf höftknölarna, det gör man inte idag (jo lite lite).
I förrgår började hon bädda, igår såg jag mjölken så jag vet inte vad jag ska göra i helgen.
Tar väl med henne så får vi se om jag tar ut henne ut buren elle rom hon får sitta kvar där.
Lutar mest åt att hon inte kommer att ställas denna gång. Hon fick ett Cert förra gången hon
var skendräktig, men nu är hon mycket mer skendräktig och mycket FETARE !!!!

Idag vid lunch ringde min telefon å i luren hör jag Vet Per Erik som talar
om att ”Din tjej har kommit tillbaka nu”.
Hade väl eg inte tid att åka till Bredsand idag så jag sa att jag kommer ner
imorgon, men efter lite fundering så ringde jag tillbaka å sa att jag kommer
direkt efter jobbet för Lisa kan ju inte vara kvar i Bredsand en natt heller….

Kommer till PE och får en wellpapp låda i min hand och vi pratar lite, han
om hur han upplevde allt och jag hur jag upplevde allt å vi var överens om
att Lisa ville nog detta med tanke på hennes beteende den dagen och hur hon
uppförde sig hos PE då hon klev in, spatserade direkt fram till PE å tillät att
han klappade på henne och att hon bara stod still på bordet å lät PE ge henne
lugnande sprutan. Det var ganska ”skönt” att höra att han åxå reflekterade på
hur Lisa uppförde sig då vi kom dit och då jag tog upp henne i famnen då den
lugnande sprutan började verka.

Nu står hon på en hylla omgiven av andra afghaner och ett kort, men så fort
jag är klar med denna ommöblering som jag håller på med nu så ska hon få en
egen hylla på ett bra ställe, sen får hon stå där så länge hon vill och vi tycker
att vi vill hålla fast vid henne, för nu kan vi det utan att behöva tänka på vad
som är bäst för henne.

Jag visste att det skulle bli lite svårt då jag fick hem henne, men det blev lite
värre än jag trodde. Men som sagt, allt lägger sig med tiden.
Men vi kommer inte att glömma Lisa, vår lilla prinsessa som bara skulle sitta
eller ligga i soffan och vara vacker (vilket hon lyckades ganska bra med)

Vet inte hur jag ska summera denna vecka. Hur jag än tänker så låter det fel på vissa ställen ..

Det jag menar är att det har varit ganska lugnt och skönt här även om saknaden av Lisa varit
och är enorm. Jag vet inte hur många ggr jag ropat på henne, kallat Thelma för Fisen, gjort
i ordning mat som Lisa skulle ha osv. 2 första nätterna kände jag Lisa sparka mej i knävecken
precis 05.32 så jag vaknade (de andra låg inte ens nära sängen då)
Det känns skit konstigt att bara ha 2 då man är ute å går, för där känner man verkligen eftersom
Lisa alltid gick från sida till sida då man var ute med henne, hon kan inte gå i koppel …
Men det där är min saknad som talar, delar av mej som vill ha henne hos mej …

Tänker jag på henne så kan det kanske inte blivit bättre (om det inte fanns mirakel som botade henne)
Nu behöver hon inte försöka vara något hon eg inte är, ledare behövs inte där uppe.
Hon behöver inte vara rädd för bilar eller gubbar, hon behöver inte slåss och bråka.
Nu kan hon bara vara den lilla Lisa hon borde varit här på jorden, nu är alla snäll med henne.
Å då finns ingen anledning för henne att göra några tokigheter så nu trivs hon säkert.

Men trotts allt så kommer det att vara tomt utan henne en låååång tid framöver
Men huvudsaken är väl att vi vet att vi gjorde rätt mot henne och indirekt mot oss.

Tiden läker väl detta också, även om det kommer att ta tid …

…. och jag hoppas att ingen kommer att diskutera mitt beslut efter att ha läst dessa rader. Tyvärr så finns det väl någon som kommer med en kommentar, men jag bryr mej eg inte eftersom jag vet att jag gör det rätta mot oss alla.

Lisa har nu varit hos oss i 5 år och allt folk ser är att det fungerar bra när vi är ute eller då man läser bloggen och kollar på hemsidan. Men allt har ju en baksida och så även historien Lisa och den tänker jag berätta lite kortfattat nu.(som om det skulle gå)

Lisa har ju haft lite problem med att anpassa sig till livet efter att jag tog henne från XX i Bergsjö, hon har väl haft svårt att lägga ner beteendet att hon måste hävda sig, bestämma och trycka ner alla i hushållet.
Vi har haft många incidenter dessa år som jag har ”mörkat” för allmänheten så som panik över folk som man möter, bilar på vägen, stilla stående avstängda lastbilar/bussar osv. Listan kan göras allt för lång tyvärr på ”spöken” hon har och har haft. Många av dessa är borta men ett av beteendena som fortfarande är kvar är tyvärr hennes lust att puckla på andra hundar. Helt oprovocerat kan hon ge sig på Thelma eller någon annan hund som vi stannat och pratat med ute. Å det blir tyvärr värre och värre. Tidigare kunde det gå månader mellan hennes attacker och det var EN gång och sen var det bra. Nu är det frågan om en vecka ell två och sen pucklar hon på 2-3 ggr, lugnt en vecka ell två sen är det dags igen. Å oftast så är det ju Thelma som får ta smällen, å lyckas jag se och gå emellan, ja då ger hon sig på mej åxå, mao inga spärrar som fungerar för henne då hon spårar ur.

Så med allt ovan (å det finns mer man skulle kunna berätta) så kan man ju konstatera att Lisa inte mår speciellt bra å att Thelma & Spirit får lida lite för det. Jag lämnade Lisa på fredagen till grannen för att se vad som händer med Thelma speciellt som knappt vågat röra sig efter attacken som Lisa gjorde i tisdags. Lämnade Lisa vid 16 tiden på fredagen och 3 timmar senare så var vi ute T & S och det var som om jag hade 2 helt nya hundar i kopplen, Thelma var lite försiktig just den gången, men Spirit gick på som han inte gjort på länge. Senare på kvällen kom Thelma igång och så har hon kört på hela helgen. Så helt klart är att Lisa hämmar både T & S och gör att jag åxå spårar ur lite då & då eftersom jag måste gå och vakta för att se vad Lisa ska hitta på. Nu denna helg då jag bara haft 2 hundar att hålla koll på har man slappnat av å det känns tyvärr ganska bra.

Så till saken, jag måste ju tänka på de 2 som ska köras på Utställning och Lure Coursing nu i första hand. Jag kan inte låta Lisa trycka ner dom och jag kan ju inte riskera att Lisa skadar dom som hon skadade Jessica´s Nova för ett par år sedan. Det slutade med 38 stygn runt ögat. Tack vare en skitduktig veterinär så lyckades man sy tillbaka det skadade, laga tårkanaler osv så idag syns nästan inget om man inte kollar noga. Men vad säger att det går lika bra nästa gång ???
Lisa har ju blivit bättre med åren, för hon var ju ett vrak då honom kom, men hon har nog inte släppt sitt tidigare liv helt. Hon mår inte bra och det gör eg inte hennes omgivning heller om jag ska vara helt ärlig.
Jag har i flera år tänkt med HJÄRTAT men efter de senaste incidenterna så måste jag inse att jag måste börja tänka med HJÄRNAN istället hur svårt det än är.

Så som det ser ut idag så kommer Lisa att få somna in på kvällen den 27 April.
Då kanske hon får det lugnare i hundhimmelen och kan slappna av i sällskap med Loppan och alla andra goa afghaner som kom dit före henne.
Detta är ju ett beslut som jag tagit några ggr under dessa 5 år men aldrig klarat av att verkställa, men tyvärr så måste jag göra det denna gång å därför skriver jag om det nu.
Och som jag sa i början, det sitter säkert någon ute i landet som tycker att jag gör fel, men vet ni …
Jag bryr mej inte ett dugg.
Eftersom jag levt med Lisa och vet vad jag gjort och inte gjort. Jag vet vad hon klarar och inte klarar.
SÅ SNÄLLA, strö inte salt i såren nu, det är svårt redan nu som det är för både Jossan och mej å det tror jag alla förstår eftersom Lisa varit vår Prinsessa på ärtan under dessa år ..…

…. vad Lena menade då hon frågade om jag verkligen skulle ha en hane.
Thelma och Lisa har klarat av sina löp så kan man ju summera dessa veckor.
Den som jag tycker mest synd om i detta är ju Spirit som gått och stressat i
flera veckor och nu har han åxå magrat av ganska kraftigt, MEN i det stora
hela har han skött sig jättebra.
När Thelma löpte brydde han sig knappt, men då Lisa satt igång så blev det annat…..
Lisa fick inte vara ifred en sekund så det var bara att dela på dom tidigare än jag
tänkt å tur var väl att jag hunnit skaffa nyckel till dörrarna i lgh 🙂

Men nu är det snart klart, hundarna kan vara tillsammans nu under övervakning
å det ser nu ut så här mellan Lisa & Spirit

Nu gäller det bara att mata upp Spirit så han kan ställas i Maj å Thelma  ska jag väl försöka
banta ner lite som vanligt, kan inte fatta varför hon inte kan hålla sig på ”Matchvikten”