..har det gått sedan Lisa försvann ifrån oss och varje dag känns fortfarande som en liten
plåga och saknaden är så otroligt stor efter henne. Saknar hennes nos när man sitter och
tittar på tv, saknar henne i knävecket då man ska sova och när man är ute och går är det
oftast ordning i kopplen.

Jag kan gå förbi hennes nya hylla som ser ut så här…

och bara stanna upp, titta och klappa lite och vissa dagar kommer den lilla tåren ut från
ögat å vissa dagar kommer det en hel flod.

Undra hur länge det ska kännas på detta vis, det känns ju fortfarande som om något saknas, något som ingen någonsin kommer att kunna ersätta , fast å andra sidan vill vi ju inte att någon ska ersätta henne,  för det fanns bara en Lisa, å tur var väl det på sätt och vis ….

Fast man får väl se allt från den lite ljusa sidan istället, för det finns ju den sidan åxå även
om jag inte ser den riktigt klart bland alla tårar och saknad. Lisa har det bra nu, det var ju
den största anledningen till att vi gjorde detta, så hon har det ju bäst nu, sen får jag ofta
höra från grannar som ser oss ute nu att det är 2 helt andra hundar som är ute nu än då
dom var 3, dom är så livliga och ser riktigt glad ut nu då man är ute, klart de då ingen
”häxa surtant” stoppar alla deras galna upptåg….

Så en dag kommer nog allt att släppa, men fram tills dess så kommer hennes matskål
att hänga kvar på ugnsluckan, hennes luva ovanför och hennes koppel i hallen, kanske
plågar vi oss själv, men Lisa var en underbar hund och hon gav oss så mycket så hon
kommer inte att stoppas undan bara för att det droppar några tårar av saknad …

VÄRLDENS BÄSTA FIS !!!!

Idag när vi satt och åt låg Spirit på soffan bredvid Jossan. Varje gång Jossan lyfte gaffeln
mot munnen så följde Spirits blick med. Sprang å hämtade kameran då jag märkte detta
och tänker berätta Spirit´s historia i bilder, för den gör sig bäst så …

Kolla vilken god mat som ligger på den gaffeln ….

DUUUUU lillmatte, min mun är här nere …..

Sluta retas, annars kryper jag in i din mun å hämtar maten ….

OK, lika bra att ge upp, jag fick inget vid bordet denna gång heller …

Har funderat lite fram och tillbaka hur jag ska göra med Spirit & Thelma på Utställning och LC.

Men idag så bestämde jag hur jag skulle göra, det blir LC i Sollefteå 3 Juli för båda två.
För tills dess borde Thelma´s skendräktighet lagt sig och jag har fått lite bättre kondis på henne.
Spirit är ju bara lite lat, men med bättre kondis så tror jag att det blir lite roligare och han kanske
anstränger sig lite mer, för vi vet ju att han kan om han vill …

Utställning, ja den biten är ju inte 100% klar ännu men i slutet på Juni går Alfta och Västerås ut
och till dess har vi ju hunnit sprungit lite och tränat bort Thelma´s mage och kanske ser lite höft
knölar igen. Gör vi inte det, då skippar vi båda dessa och dom får träna fram till Svenstavik….

Näst gång Thelma ska in i sitt löp ska hon få de där medlet som gör att man mattar av denna
förbannade skendräktighet som sätter stopp för oss ännu en gång ..

Måste säga att detta gick väl bättre än jag trodde å det är helt Lisa´s förtjänst.
Hela dagen idag har jag gått och letat en anledning till att inte göra detta, allt från att jobba
över till att få ”fel på bilen”. Men Lisa har liksom varit lite på sitt eget sätt idag så när vi
skulle fara så studsade hon som bara hon kan göra så vi tar oss till bilen.
Lisa och Per Erik brukar normalt sett inte gå ihop, sist vi var dit och konstaterade cancer
knölen stannade hon utanför och jag fick dra in henne, på bordet ville hon inte vara å inte
heller nära P-E. Idag studsar hon in, hälsar på P-E och låter sig lyftas upp på bordet.

Normalt så är det en massa kanyler och tjafs men hos P-E så gjorde vi lite annorlunda
eftersom jag ville att Lisa skulle somna i min famn. Först fick hon en spruta i låret sen fick
jag ta henne, efter några minuter sätter han den rätta sprutan i magen.
Med tårar i ögonen och gråten i halsen försöker jag prata med P-E som koncentrerar sig på
Lisa’s historia under min tid å det var nog bra för jag insåg under den tiden att Lisa bara
”åkte med”, hon protesterade inte något som hon brukar göra i normala fall om något avviker.
Efter att ha suttit och tittat på hennes andning så inser jag till slut att nu andas hon inte mer,
efter ytterligare några minuter så lägger jag henne på bordet på hennes filt och hon får den
sista sprutan i hjärtat och när han sätter stetoskopet med högtalare på hennes hjärta igen så
kan man inte höra något alls. Lisa är nu borta på ett bra sätt som jag hoppas att mina andra
hundar och jag också kan vara med om när den dagen kommer.

Visst är jag skitledsen nu, men Lisa’s rättframhet hela dagen, oviljan att lämna min sida och
hennes beteende hos P-E har faktiskt underlättat en hel del.
Visst kommer jag att gråta floder då jag satt mej ner om ett tag, men nu får jag ställa in mej
på att tänka på alla underbara stunder hon har givit oss.
Trotts Lisa’s tråkiga historia från 0-3 år så kan jag ju bara säga att hon är en helt annorlunda
hund nu än för 5 år sedan. Jag har ju skrivit att jag har mörkat en massa problem under dessa
år, men jag har även mörkat en massa roliga saker.
Direkt Lisa kom till oss så funderade jag på hur det skulle fungera eftersom hon var såååå rädd
för karlar, men det tog c:a 2 dagar innan det hade släppt mot mej, mot andra höll hon i sin
tveksamhet om det inte var någon ”Speciell” som min kollega Tony, hon bara ÄLSKADE honom
och skulle säkert kunna flytta hem till honom utan att tveka.
När jag fick Lisa hade jag varit hemma 1½ år sjukskriven å jag kan ärligt säga att jag kände det
som om man var på ruinens brant, man hade inget att leva för mer än Jossan.
Livet var SKITTRÅKIGT. Men då kom Lisa som en räddande ängel å man hade en mening med
livet igen. Vi fick varandra och vi jobbade med varandra och vi blev ju bättre båda två på var
sitt sätt. Så om inte Lisa kommit till mej vet inte jag vad som eller vart hon hamnat. Lisa och jag
var rätt för varandra och det har växt ett band mellan oss som jag inte tror någon kan fatta.
Å det är ju det bandet som gjort det så svårt att tänka klart, man vill ju försöka ”en gång till”
eftersom hon blivit mycket bättre under dessa år. Men till slut kom dagen då man inser att vi
inte kommer längre tyvärr.

Så nu ska vi vårda Lisa´s minne på flera olika sätt, vi har kort, vi kommer att få hem urnan & sen
får vi se vad vi gör med askan (Lisa & hennes bästa filt). Sprida den eller gräva ner den.
Sen har vi ju hemsidan, alla foton och hennes hårtuss som vi ska preparera, så Lisa
kommer INTE att bli bortglömd. Jag har kvar foton på Loppan, min 1:a afghan på väggen
eftersom jag aldrig kommer glömma henne, men Lisa kommer att få ännu mer av väggen
för hur det än är och hur hon än var så var hon mycket speciell och hon betyder så mycket
nu och för all framtid att jag inte kan förklara det…

Men nu måste väl Jossan och Jag försöka gå vidare och se allt fint vi haft och se det så att Lisa
har det bättre och att jag tror hon visste om det när vi började denna resa mot hennes paradis.

TACK LISA FÖR DESSA 5 ÅR OCH HOPPAS DU FÅTT DEN RO & FRID DU ÄR VÄRD.
VI ÄLSKADE & KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DEJ AV HELA VÅRA HJÄRTAN.

Här har jag samlat ihop kort på Lisa sedan hon kom fram till slutet.
Låten är inte en slump, lyssna på texten och lär känna Lisa.

PS: Ett STORT tack till er alla som kommenterat mina trådar på Facebook, dom har hjälpt till att
hålla humöret ”uppe” så man klarat av dagarna någorlunda….

Idag var det såklart hundbad på schemat å lagom till Sprit var blöt och insläppt i köket
så spricker molnen upp och solen tittar fram ..

Han torkar och jag sätter mej ner vid bordet och börjar föna, när han är torr och jag
släpper ner honom från bordet drar han raka spåret ut på balkongen och parkerar på
mattan jag lagt ut åt dom där. Men eftersom jag vet hur jag kan vara så tar jag in honom
och snoddar hon för att det inte ska bli bortglömt, sen drar både Thelma & Spirit ut och
parkerar på mattan i solen, dom ville inte ens ta på kopplen och gå ut en sväng.

Så här solar Spirit …

Så här solar Thelma

MEN Lisa då ?? Hon verkar inte gilla solen alls så hon gjorde på sitt sätt …

Hon trivs bäst i soffan hon…..

Måste bara berätta en annan sak jag fick erfara nu för första gången med Spirit.
Märkligt vad hundarna kan genomskåda ens humör och tappra försök att dölja vad man eg känner.
När jag satt och fönade hände något som fick mej ordentligt nedstämma, men tänkte inte mer på
det utan höll kvar den sinnesstämningen ett tag efter att allt var klart. Spirit tittar upp lite konstigt,
lägger sig ner å jag tror han vill busa, jag försöker busa med honom men han reser sig och backar,
jag slutar å då tar han ett steg fram stoppar nosen på axeln och borrar upp en kram och håller kvar,
sen var den dåliga sinnesstämningen dämpad, kan den vara annat efter en stor kram av Spirit ??
Å när jag säger Kram, då menar jag en ordentlig kram, för det är en sak han kan !!!

… och någon tycker att det är skitkul att retas lite med Spirit…
Både Lisa och Thelma drog igång sina löp nu med 2 dagars mellanrum å det tycker jag passar bra.
Jag vet ju att Lisa är en riktig slampa då hon löper och bjuder ut sig till allt och alla, men Thelma hon
har varit ganska lugn och Spirit vet jag ju inte så mycket om, men har ju väntat mej gny och gnäll och
tappra försök att forcera dörrar och lås …

Spirit har förvånat mej för han bara ligger och bryr sig inte så mycket om han inte får inviterna från en
av tjejerna, inget gny, inget gnäll ingenting ……
Lisa är sig inte heller riktigt lik, för hon går bara runt och finns till och bryr sig inte alls om att visa upp
sig för Spirit..
Men Thelma däremot, hon kan konsten att flirta hon å få igång Spirit, så fort jag öppnar grinden å vi tex
ska gå ut, då flyger hon fram till Spirit, flirtar lite vänder på sig och viker undan svansen !!!!!
Å sen bli dom lika ledsen då jag delar på dom och inte tillåter att dom gör på det sättet !

Jag vet ju att Spirit kommer igång snart, men det borde komma ganska snart för höglöpet
är nog mycket nära nu om man räknar dagarna, eller så kanske han är en gentleman som
väntar tills han får klartecken av husse (då får han vänta länge)

I tisdags såg jag blod på golvet å en Thelma som slickat som f*n i baken, så nu är det dax.
Spirit har uppvaktat henne med små inviter de senaste dagarna som han aldrig gjort innan.
Han har nu börjat vara i hennes bak och stannat å dreglat vid hennes pink fläckar, så nu är
det väl bara att dela på dom, kanske lite tidigt, men då är dom ju van att vara separerade
när DEN dagen kommer. Kommer att få vara ihop ett tag till under övervakade stunder ett
litet tag framöver, men inte annars. (Synd för dom)

NU ska jag få veta vad Lena menade då hon frågade, VARFÖR vill du ha en hane med tikarna?