Nu idag, 27 April är det 4 år sedan vi tog det svåra beslutet att låta vår älskade
”Häxa Surtant” få somna in och få den frid hon så länge behövde få.
Att vi räddade henne efter 3 års helvete är vi glada för, men det kommer alltid
att finnas en liten fundering bak i mitt huvud, gjorde jag rätt som försökte rätta
till saker & ting.

Lisa var sååå trasig då hon kom så vi pratade om att låta henne somna in redan
då, men hon visade samtidigt livsgnista och hon blev ju bättre trotts alla bakslag
vi hade. Men hon fick 4½ år innan vi märkte att hon började spåra ur och gå
tillbaka till sitt jag hon var då hon kom, när hon började ge sig på Thelma mer och
mer så fanns det till slut inget mer vi kunde göra för henne.
Hon hade ”lärt upp” Spirit och lämnat över förstår vi nu i efterhand då vi tänker
tillbaka på hur han var då han kom och hur stark han var då Lisa började ”ge upp”.

Tror inte hon var elak eller så utan hon hade levt sitt liv, hon hade nog precis som
oss ett minne av vad hon levt med och jag är ganska säker på att hon hade ont
någonstans i kroppen även om vi inte hittade något fel på henne hos veterinären.

Jag har ju haft några afghanhundar nu och några vinthundar, men helt ärligt med
handen på hjärtat så är hon den som lärt mej mest och som jag älskat mest som HUND.
Strax efter på skalan kommer Thelma, dessa 2 har tagit mej genom en mycket svår &
mörk tid i mitt liv, något som människor inte ens försökt förstå och aldrig kommer
anstränga sig för att förstå.
Men Thelma & Lisa dom fattade, så därför betyder dom så mycket.

Lisa kommer jag att sakna så länge jag lever, hon står på hyllan i vardagsrummet för
att jag ska se henne varje dag och bli påmind om det ena och det andra.
Jag kommer ALLTID att sakna den där lilla lilla saken som rullade ihop sig i knävecket då
man skulle somna, eller hon som slängde sig raklång över en då man satt sig i soffan eller
hon som kom och vifta på den lilla lilla amputerade svansen när man kom hem eller tände
från ingenting till allting på 0.1 sekund när något vart fel.

Hon hade sina brister vår lilla ängel, men vem har inte det, jag har massor men jag är
säkert älskad av någon i alla fall 🙂

Men hur som helst, ingen hund kommer någonsin att stå mej så nära som  denna lilla
ängel förutom Thelma och det har ju sina orsaker.

Nu ska vi klara av ett år till och klara av alla motgångar detta år har.

Hoppas du har det bra där du nu är Älskade Lilla Vän.

Nu börjar det bli lite för tätt med inläggen, får skärpa mej lite 🙂

Eftersom jag hatar att åka skidor så gillar jag när man har kompisar som gillar
att göra det och har egen hund som hon åker med. Stort tack till dej Anna-Maria
för att Avery får följa med er ut på tur i spåret, det hjälper mycket med detta
och dina små tips som man inte tänker på annars som tex däcket.

Men idag var det som sagt dax igen, tror det är 4:e ell 5:e gången Avery åker i
spåret å han har nästan fattat allt, det är bara en sak som inte sitter, men det
kommer vi tillbaka till lite längre ner i inlägget/bilderna.

Redan hemma då AM ringer och talar om att dom ska åka så fattar
Avery direkt då jag plockar ner selen, då blev han på tårna ordentligt.
Lämnar honom till AM och väntar lite innanjag åker efter, hon ville
inte att dom skulle se mej, fattar inte varför 🙂
Jag kom upp ganska snabbt efter att dom landat så när Anna-Maria
står och tar på sig skidorna så jag hinner med ett litet snabbt foto där
man kanske inte ser att Avery står som på nålar och vill iväg.

Men till slut kommer dom iväg och jag springer in till stadion för att
hinna fota då dom kommer in för första gången. Skulle bli skitkul att
se Avery och Polka ihop i linan för första gången.

Å nu kommer jag tillbaka till de där med att Avery fattat nästan allt,
ni ser ju på bilden vem som får jobba och vem som bara hakar på i
snålvinden 🙂 Avery har väl lärt sig lite av Thelma, man ska ta det
lugnt och låta andra göra jobbet. Men det ska vi snart ändra på, han
ska få lära sig jobba han också, lära sig dra lite istället för att låta
andra göra jobbet.

Kul att se honom iaf oavsett om han är lite ”bekväm” ibland, men på
vägen ur stadion ser det iaf ut som om han lägger på ett kol och eldar på.

Sen kör dom ett varv till, borta i typ 15 minuter å när dom kommer
tillbaka, ja då ser iaf Polka lite trött ut och Avery ser bara ut att ha
kul, men jag vet att han är trött när han ”flamsar” på så där som han gjorde.

Men åter igen, vem har gjort jobbet i spåret och vem har bara åkt med 🙂

Så tar dom en runda till, en kortare variant för att sen parkera där dom
började, kanske därför Avery lägger på en rem extra på väg ut ur stadion.

Då springer jag tillbaka till stället där dom började för att kanske få
en bild på dom å se hur statusen är efter 1 mil.

Vem ser fräschast ut tycker ni ?? Jag skulle nog svara Avery å sen
kommer nog Anna-Maria och tröttast är nog Polka som gjort hela
jobbet åt dessa latmaskar 🙂

Nu känns det iaf ganska lugnt här hemma, förutom fågeln som sitter
och gapar, Avery däckade i sängen bredvid sin slöa kompis Thelma
och sover nu så gott ett litet tag, men snart är det full fart igen !!!

Det var Averys lilla lördags berättelse, det kommer lite mer att berätta
senare när skidsäsongen är slut och han ska få jobba lite på egen hand
med sele och ett litet däck och sen cykeln !! (Inte cykel & däck samtidigt)

Det går ju inte så bra att uppdatera bloggen trotts att jag säger att jag ska skärpa till mej
Men NU …. ska jag inte lova mer 🙂

Först av allt så måste jag ju påpeka vilka underbara kompisar jag har, trotts att jag inte
har något socialt umgänge utan mest ligger under en sten och trycker (eller nåt var det)
Spirit är ju ute på sina egna små äventyr ibland några dagar hos Margit, han bor hos där
hos henne i princip några dagar då och då och dom verkar trivas ganska bra ihop.
Han är helt färdig då han kommer hem efter promenader flera timmar några ggr/dag.
Nu sist hörde jag att dom var i stallet och han följde med på Margits ena sida och en häst
på den andra sidan. Det var nog ganska ”jobbigt” för honom för han hade gått och sneglat
på hästen hela tiden, men jag tror han var på sin vakt samtidigt som han nog var ganska
nyfiken på hästen, jag vet ju bara hur Lisa var….

Avery har ju pysslat med otyget att tugga på ALLT som ligger löst, så när vi går på
dagarna så ser köket och hallen ut som en hage med kompostgaller, men han hittar alltid
något hål så han kan plocka något. Nu har han kommit på att väggar/tapeter är jättegott.
Pratade då med grannen som haft afghanhund innan och var lite sjuk på att föna (skitbra 
tyckte jag) om hon kanske kunde ha honom på dagarna i den mån hon orkade och det gick
så bra så. Nu har han varit där 2 dagar och de dagar han varit där har han varit lugn och
snäll utan rackartyg, men idag var han hemma ensam, med afghanerna, och han hittade
då ett nytt ställe att riva tapet på. (tur att vi ska måla om, lite bra att få hjälp att riva tapet
men kanske inte på detta sätt då)
Men nu har vi bil igen så nu ska vi upp på berget igen och släppa lös dom, kanske kan det
bero lite på att vi varit lite dåliga på att släppa ett tag, blir väl lite ”oroligt” då dom är van
att vara ute och släppa lite energi då & då.
Men TACK till Helene som låter honom vara där och samtidigt lära sig lite roliga saker 🙂

Något som är ännu roligare är att Avery nu fått sitt vintertäcke efter många om och men 🙂
Vi hade ju oturen att råka i ett extremt dåligt stim för Lotta som gör dessa täcken, först
slet brodyrmaskinen sönder bäver nylonen ( om jag inte minns fel) så hon blev tvungen
att köpa nytt , sen gick deras tv sönder så den symaskinen fick vänta på lagning så det
blev ett täcke utan brodyr, men det var inte det viktigaste utan det var nog täcket & reflex
som var det absolut viktigaste. Sen att jag mätt som ett arsle var ju en annan sak, man
ser på  bilden nedan att det är lite trångt i fronten, men det går att åtgärda som tur är
(tur Lotta såg mina mått och la på några extra centimeter, annars hade det blivit litet)

Reflexer på krage och bak på ska väl göra att han syns i trafiken och då vi är på
berget och släpper lös…

Å som en extra bonus, för min tålmodiga väntan under hennes oturs tid fick Avery
en present, å den presenten gillade vi jättemycket !!!!

TACK Lotta för dessa saker å vi kommer garanterat göra fler affärer !!
(täcket kommer nog i retur så jag får i en extra bit i fronten) 🙂

Avery var ju hos Pia & Tjifen för ett tag sedan då vi var på en begravning å jag tror
Pia gillade yrvädret lite så hon ville gärna låna honom ingen så igår fick hon göra
det, men jag tror hon ångrade sig lite lite eftersom hon skrev följande på sin FB sida
med tillhörande video på barnen….
——————————————————————————————————
Hur tänkte jag? 
”Kan vara kul för Tjifen att ha en kompis övernattandes en lördagkväll.”

Såg framför mig hur de låg sida vid sida framför den öppna spisen
(som jag iofs inte har) och mig ätandes god middag i lugn och ro. 

Så Jonny lånade snällt ut Avery.
Det här är vad jag fick – två galningar.
Det är nog en himla tur att jag inte har en öppen spis… 😀

KLICKA HÄR FÖR ATT SE PIA´s VIDEO PÅ DE LUGNA FINA BARNEN. 🙂

——————————————————————————————————

Hur som helst så måste det lugnat ner sig då hon talade om att han legat tryckt
mot henne hela natten precis som han gör med Jossan.
Sen på morgonen, då blev det äventyr å det är jag evigt tacksams för då jag inte
har bil just nu för att åka iväg och släppa lös djuren…
Avery fick iaf följa med ut i skogen och springa av sig lite, i lina då såklart, men
ni ska veta va slut han var när han kom hem igen runt 11 tiden. Han har sovit i
princip hela dagen å det är så skönt att se honom så nöjd.
Så nu tror jag att vi ska prova spårlinan uppe i elljus spåret någon kväll.
Thelma kan få vara lös eftersom hon (oftast) kommer om man ropar och han får
spårlinan. Fast i veckan ska vi ju testa med Polka, han avgudar ju Polka och Polka
har ju redan visat att hon kan valla in en lös Avery 🙂

Det roligaste med dessa Avery fria timmar var iaf imorse då Jossan vaknade vid
10 tiden. Det FÖRSTA hon säger är: När kommer Avery hem ?? Frågar om hon
längtar efter honom redan å svaret var kort och gott JA !!!!!
Så när vi sen sätter oss i soffan på kvällen, då ser det ut så här …

Detta är väl kärlek.
Jossan älskar denna lilla krabat och jag tror att han älskar henne också 🙂

Dax att packa ihop sig å träffa kudden, mer om allt nästa gång, då kanske Avery varit
på sin andra utställning, en Valp utställning i Västernorrlands Kennel Klubb´s regi !!

Nu var det ett tag sedan jag skrev, kanske måste ta mej i kragen eftersom jag
lovade Linn & Bente att jag skulle uppdatera lite då och då här vad som händer
i Avery´s liv. Så nu kommer det ett lite blandat inlägg 🙂

Efter att Henry flyttade tillbaka till Uppfödaren så har det blivit ganska lugnt
här i lägenheten, ibland kan jag tycka att det är lite FÖR lugnt. Saknar de där
tok rycken dom kunde få och nästan flyga fram i rummen. Men hur det än är
så ser vi nu att det var kanske det bästa för alla parter att han flyttade tillbaka
även om vi alla saknar den där lilla hårbollen.

Avery växer och frodas, men inte lika snabbt som sina syskon har jag förstått.
Sist vi jämförde var han 5 cm lägre och 3 kilo lättare, men det är nog inget att
oroa sig för, han hinner ikapp dom alla med tiden tror jag.
Nu har ju kylan slagit till igen och vi har haft runt -20 då vi var ut hela dagen.
Köpte ett täcke till honom för 2½ vecka sedan (429:-) som var för stort, men
på dessa 2½ veckor har han växt i det så med facit i handen kanske jag skulle
köpt ett täcke som var 2 nummer för stort för om 2-3 veckor är detta på tok
för litet igen. Kanske man kan sälja det å komma över ett billigare denna gång.
Men vad jag skulle komma till eg var att jag var så säker på att han skulle frysa
häcken av sig då vi kom ut, men icke, han drar iväg och jag hänger på, han gick
hela halvlånga svängen som tar c:a 25 minuter utan att klaga en enda gång.
Kan kanske bero på att jag inte tar på täcket för tidigt utan låter pälsen anpassa
sig. Ser de som tar på sina hundar täcke vid +5, dom fryser nästan ihjäl då det
är detta väder 🙂

Till sist var vi ute och kameran var med, men svårt att fota alla tre och
Jossan på samma gång. Alltid en hund som vill göra något annat, å idag
var det THELMA & AVERY som hade myror i benen och bara ville BUSA !!!!

Sen blev det lite fina kort på han som alltid gör sig bra på kort…

Så får vi avsluta denna gång, men vi är snart tillbaka med en plan på första utställningen
för Jossan & Avery och Thelma får väl följa med hon också som moraliskt stöd …

Ja onsdagen var en ganska dyster dag här hos oss eftersom vi fattade
ett inte så kul beslut förra veckan då det gäller en av våra ögonstenar.
(å en av mina drömmar en längre tid) 

Det var ett beslut som gjorde att vi blev en hund mindre och allt var i
samråd med Uppfödaren som tom kom in och hämtade honom igår.

Vad som gjort situationen till vad den är idag känner jag att INGEN eg
har med att göra så det kanske var dumt att skriva något som jag skrev
på Facebook, så lätt att det förstoras och att snacket sätts igång, men
det är det nog i vilket fall eftersom jag fick höra av en FD Facebook
”vän” att jag lämnade tillbaka denna bara för att jag skaffat en ny hund.
Men så är INTE fallet å det tror jag Uppfödaren och jag var överens om,
för hundarna är ingen ”förbrukningsvara” här i huset utan det fanns en
mycket god orsak till detta tyvärr och vi har provat avhjälpa detta utan
något bra resultat. Men jag hoppas det går till sig hos Tove då hon har
helt andra förutsättningar att ta hand om detta ”problem” hos sig.

Så vem är det som flyttat ”hem” igen då ??
Jo tyvärr är det Sir Henry Sockertopp 🙁

Jag vet att han har det kanon hemma på gården, tror vi lider mer än honom.
Och jag vet ju att vi kommer träffa honom igen lite då & då.
Men ändå känns det tomt och kallt utan de där lilla yrvädret som flängde runt
och retade Avery och drev Spirit till vansinne ibland.

Han är Speciell på många olika sätt och jag trodde att jag äntligen fått min Puff
och att allt skulle fungera, men nu tror jag att jag ger upp drömmen om en Puff
och kör på med mina Grupp 10 hundar och tar hand om de jag har här hemma.

Tove, var nu snäll med honom annars ….. 😉