..har det gått sedan Lisa försvann ifrån oss och varje dag känns fortfarande som en liten
plåga och saknaden är så otroligt stor efter henne. Saknar hennes nos när man sitter och
tittar på tv, saknar henne i knävecket då man ska sova och när man är ute och går är det
oftast ordning i kopplen.

Jag kan gå förbi hennes nya hylla som ser ut så här…

och bara stanna upp, titta och klappa lite och vissa dagar kommer den lilla tåren ut från
ögat å vissa dagar kommer det en hel flod.

Undra hur länge det ska kännas på detta vis, det känns ju fortfarande som om något saknas, något som ingen någonsin kommer att kunna ersätta , fast å andra sidan vill vi ju inte att någon ska ersätta henne,  för det fanns bara en Lisa, å tur var väl det på sätt och vis ….

Fast man får väl se allt från den lite ljusa sidan istället, för det finns ju den sidan åxå även
om jag inte ser den riktigt klart bland alla tårar och saknad. Lisa har det bra nu, det var ju
den största anledningen till att vi gjorde detta, så hon har det ju bäst nu, sen får jag ofta
höra från grannar som ser oss ute nu att det är 2 helt andra hundar som är ute nu än då
dom var 3, dom är så livliga och ser riktigt glad ut nu då man är ute, klart de då ingen
”häxa surtant” stoppar alla deras galna upptåg….

Så en dag kommer nog allt att släppa, men fram tills dess så kommer hennes matskål
att hänga kvar på ugnsluckan, hennes luva ovanför och hennes koppel i hallen, kanske
plågar vi oss själv, men Lisa var en underbar hund och hon gav oss så mycket så hon
kommer inte att stoppas undan bara för att det droppar några tårar av saknad …


VÄRLDENS BÄSTA FIS !!!!